27 mars 2009

scientiarum



På morgonen försvinner godsägaren utan att ens kyssa mig adjö, jag kurar ner ensam under täcket tillsammans med dockorna och Olimpia. Olimpia slickar med sin sträva tunga mina fingrar. Sedan kommer godsägaren tillbaka igen lika plötsligt som han försvann. Han kryper ner under täcket tillsammans med mig och Olimpia, han berättar för oss hur våldsam francis bacon var, hur francis bacon genom experiment lärde känna naturens lagar och hur naturens lagar på så vis tyglades. "Vetande är makt". Det hävdar både godsägaren och francis bacon. Mot kvällen försvinner han igen, han har bestämt träff med den 22åriga unga lilla damen, den lilla kurtisanen.

Han lämnar mig ensam.

Ensam med mina dockor, med smärtan i ryggen, med värken i lederna och kylan i skelettet, han lämnar mig ensam trots att han vet att det är den stora medicindagen idag, det är ju fredag. Det är dagen jag ska tryckas full med medicin, med sprutor och piller och salvor.

Som tur var kommer en av tvillingflickorna och hälsar på mig. Svarthåriga Salomé. Deprimerade Salomé. Socialt missanpassade Salomé. I flera timmar sitter vi uppe i vänstra flygeln och klipper pappdockor.

Men så lämnar också hon mig ensam.

Nu återstår inget annat att göra, nu återstår bara doserna av medicin och kuddarna av satin. Nu återstår bara de vissnande blommorna, de gulnande bilderna av prinsessor och de döda dockorna. Inte ens Olimpia kan muntra upp mig nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar