meditteraneo magica (del ii: alla helgon och martyrer)

Gravarna vid Medelhavet. Mors nötskrikor. Vax bränner sig givetvis i solen. Demonerna hittar öppningar ut.

Inga svarta hundar i världen kan skydda mig. Idag är jag en död. Jag ska klä ut mig så att svarta hundarna inte hittar mig. Jag ska vara ett nyfött barn med segerhuva. Ha ha. Ingen kommer känna igenom mig. Ingen kommer se mina käftar. Ha ha. Guldlockar och spräckligt mönster, paljetter och fjäderfransar. Inte ens min egen mor kommer känna igen mig. Laserstrålarna har avlägsnat bläcket från Medelhavet. Den här nya skepnaden är gudomlig.

meditteraneo magica

Medelhav

"I virvel slår över mitt framåtlutade huvud ett läte gällt och gäckande.
Jorden bränner genomkorsad av krokiga skuggor av strandpinjer, och havet där i bakgrunden skyms för blicken av grenverk men ännu mer av kvalmet som i ansatser bryter fram ur marken som spricker.
När mer eller mindre dovt sjudandet av vatten som svallar längs långa rev når mig: än är det ett dån ibland och ett regnande av skum över klipporna.
Som jag lyfter ansiktet, så upphör plötsligt skriet över mitt huvud, och ut mot de brusande vattnen far de iväg, vitblå pilskott, två nötskrikor."

Eugenio Montale

I somras. Medelhavssemester. Mor öppnar båda sina händer för mig och ut flyger två små nötskrikor. Jag har aldrig sett dem förut. Jag trodde det bara var mitt kvitter hon tyckte om. Jag hade fel. Hon har gått med Miss Chesty och Onkel Dolph i sina knutna händer i hela sitt liv. När havet brusade upp och kakelplattorna gick i kras fick jag se allt som mor gått runt och burit på. Sprickorna. Marken. Hon bönföll mig på sina bara knän att följa hennes exemplar. Tatuera dig, flicka lilla. Medelhavsbläck är inte särskilt skonsamt. Jag blev smittad. Igen. Jag steg upp ur havsskummet som hennes dotter. Ormarna kravlade ur hennes huvud. Bläcket rann ur hennes mun. Du tillhör min stam, flicka lilla. Det måste synas. Jag spyr på dig. Och vips var tribalmönstrena där. Nu tillhör jag henne. Mitt lågmälda sjungande är tillägnat henne. Jag har aldrig sett hennes riktiga ansikte.

...

Jo, så inatt måste jag sjunga. Själarna dansa! Plasthudarna likaså! Hepp hepp hepp. Bye bye.

trolldeg hos grannfrun ikväll

Hon bjuder mig på halstabletter, hundgodis, billigaste champagnen, använda strumpor, dopförättningar, barnböcker och smyckeskrin. Vi tittar på nyheterna på högsta volym. Hon ger mig gliringar för mina fula kläder. Hon tycker jag klär mig för tunt trots att jag har pälsen på mig. Hon tycker jag hör för dåligt trots att jag vid flertalet gånger förklarat min nedsatta hörsel på höger öra. Hon accepterar det inte. Hon tycker jag har för hårda nypor när jag masserar henne. Hon får blåmärken väldigt lätt. Hon är en feeder. Ät flicka lilla, ät. Jag vet inte hur många timmar i mitt liv som jag spenderat i hennes lägenhet. Jag fortsätter spendera timmarna där. Hennes hudkräm luktar så gott. Hennes fetma gör mig lugn. De vassa ögonen ser igenom mig.

demoniac babble

[estelle hanania]

alice in bed and fucking everywhere

[y O u r d i c K h e r e]

smärtans estetik

chen chieh-jen
och här också

lingchi:

koka soppa (dockas ingredienser för ramsa)

En häxa kan anta vilken skepnad som helst men måste alltid sakna svans. (Nä, det är faktiskt inte sant.) Hon är en varelse för den konstgjorda terrängen. Hon säger: Trollsystrar, hand i hand, rider över sjö och land. Så i ring de svänger sig, tre gånger för dig, tre gånger för mig, och tre gånger till, det nio gör. Nu är besvärjelsen som sig bör. Harpya är trollfågeln från underjorden, sticker in sin näbb i häxornas öron.

"ALLA: Fördubbla mödan, mödan fördubbla;
heta kittel, sjud och bubbla!

2 HÄXAN: Orm, som smög i kärrets gräs,
stek i kitteln dig och fräs;
sjökräksöga, grodehand,
läderlappsöga och hundetand,
huggormstunga, gadd av slå,
ugglevingar, ödletå,
koka - trolldom i var droppa -
till en god helvetisk soppa!

ALLA: Fördubbla mödan, mödan fördubbla;
heta kittel, sjud och bubbla!

3 HÄXAN: Fjäll av drake, ulvatand,
käft av hajfisk, vräkt på strand,
rot av odört, grävd ur grund
hemligt i en midnattsstund;
judelever, bockegalla
låt i denna kittel falla;
därtill fina benvedskäppar,
skurna av och spjälkade
vid en månförmörkelse;
hundturksnäsa, tattarläppar,
finger av ett mördat barn,
fött i diket av ett skarn,
rör och blanda idkelig,
att det väl må samla sig;
se´n, att ge rätt kraft och färg,
krydda det med tigermärg!

ALLA: Fördubbla mödan, mödan fördubbla;
heta kittel, sjud och bubbla!

2 HÄXAN: Kyl av det nu med markattsblod,
så blir vår trolldom fast och god."

Ur Shakespeares Mac Beth

Och vidare: ett blodigt barn stiger upp ur kittelen. Och vidare: Åtta konungar går i rad efter varandra; den siste har en spegel i handen. Och vidare: En faderslös pojke vill leva som fåglarna, vill äta mask och flugor, allt han kommer över vill han äta. Det finns ingen risk för att buras in. Och vidare: Den blodbestänkta kvinnan tvår sina händer, vandrar i sömnen i sitt kabinett, talar till sig själv, formler som avslöjar.

...

Den där dockan jag nämnde igår är halvt utplånad från min säng. Jag kväver henne med prinsesstårta. I present från godsägaren får jag en miniatyrdocka av silikon med tre hål. Hon ska ta platsen för den där andra. Jag önskar ofta att jag hade en kuk. Vill ha en yxa i min mage. Vill ha min svans i deras öppningar. Samtidigt. Vill ha massa silikondockor med särade ben och perfekta stjärtar och blodet som rinner ur min mun.

...

Gästen och Värdinnan borde ta höstlov.

...

Den här kroppen insmord med marsipan, kräks, grädde och sperma. För dockan att slicka upp. Hon den där halvt utplånade. Nu: mer tårta.

men rösterna är ännu inte begravda (del ii)

det finns en docka. full med den här världens ondska & larm. hon är inte mkt för rättstavningar. heller inte mkt för korrekt uttal. helst bara massa läten. och givetvis stön. hon ligger i min säng just nu. jag borde äta ngt. jag har ingen lust. orkar inte gå till köket. måndagar är svårbegripliga. det är hon som mässar. den dockan. i helgen såg jag på teven som om det var första gången i hela mitt liv. jag hörde och såg en massa meddelanden. det var dockan som utarbetade den nya blicken och den nya hörseln. tack för den. måste påminna mig om det. tvätta ögonen i frätande medel. nu: verkligen äta. det är ansträngande att vara gräsänka. att vara ungkarl. jag har glömt bort hur man gör när man tar hand om sig själv.