men rösterna är ännu inte begravda (del ii)

det finns en docka. full med den här världens ondska & larm. hon är inte mkt för rättstavningar. heller inte mkt för korrekt uttal. helst bara massa läten. och givetvis stön. hon ligger i min säng just nu. jag borde äta ngt. jag har ingen lust. orkar inte gå till köket. måndagar är svårbegripliga. det är hon som mässar. den dockan. i helgen såg jag på teven som om det var första gången i hela mitt liv. jag hörde och såg en massa meddelanden. det var dockan som utarbetade den nya blicken och den nya hörseln. tack för den. måste påminna mig om det. tvätta ögonen i frätande medel. nu: verkligen äta. det är ansträngande att vara gräsänka. att vara ungkarl. jag har glömt bort hur man gör när man tar hand om sig själv.