En häxa kan anta vilken skepnad som helst men måste alltid sakna svans. (Nä, det är faktiskt inte sant.) Hon är en varelse för den konstgjorda terrängen. Hon säger: Trollsystrar, hand i hand, rider över sjö och land. Så i ring de svänger sig, tre gånger för dig, tre gånger för mig, och tre gånger till, det nio gör. Nu är besvärjelsen som sig bör. Harpya är trollfågeln från underjorden, sticker in sin näbb i häxornas öron.
Och vidare: ett blodigt barn stiger upp ur kittelen. Och vidare: Åtta konungar går i rad efter varandra; den siste har en spegel i handen. Och vidare: En faderslös pojke vill leva som fåglarna, vill äta mask och flugor, allt han kommer över vill han äta. Det finns ingen risk för att buras in. Och vidare: Den blodbestänkta kvinnan tvår sina händer, vandrar i sömnen i sitt kabinett, talar till sig själv, formler som avslöjar.
...
Den där dockan jag nämnde igår är halvt utplånad från min säng. Jag kväver henne med prinsesstårta. I present från godsägaren får jag en miniatyrdocka av silikon med tre hål. Hon ska ta platsen för den där andra. Jag önskar ofta att jag hade en kuk. Vill ha en yxa i min mage. Vill ha min svans i deras öppningar. Samtidigt. Vill ha massa silikondockor med särade ben och perfekta stjärtar och blodet som rinner ur min mun.
...
Gästen och Värdinnan borde ta höstlov.
...
Den här kroppen insmord med marsipan, kräks, grädde och sperma. För dockan att slicka upp. Hon den där halvt utplånade. Nu: mer tårta.
"ALLA: Fördubbla mödan, mödan fördubbla;
heta kittel, sjud och bubbla!
2 HÄXAN: Orm, som smög i kärrets gräs,
stek i kitteln dig och fräs;
sjökräksöga, grodehand,
läderlappsöga och hundetand,
huggormstunga, gadd av slå,
ugglevingar, ödletå,
koka - trolldom i var droppa -
till en god helvetisk soppa!
ALLA: Fördubbla mödan, mödan fördubbla;
heta kittel, sjud och bubbla!
3 HÄXAN: Fjäll av drake, ulvatand,
käft av hajfisk, vräkt på strand,
rot av odört, grävd ur grund
hemligt i en midnattsstund;
judelever, bockegalla
låt i denna kittel falla;
därtill fina benvedskäppar,
skurna av och spjälkade
vid en månförmörkelse;
hundturksnäsa, tattarläppar,
finger av ett mördat barn,
fött i diket av ett skarn,
rör och blanda idkelig,
att det väl må samla sig;
se´n, att ge rätt kraft och färg,
krydda det med tigermärg!
ALLA: Fördubbla mödan, mödan fördubbla;
heta kittel, sjud och bubbla!
2 HÄXAN: Kyl av det nu med markattsblod,
så blir vår trolldom fast och god."
Ur Shakespeares Mac Beth
Och vidare: ett blodigt barn stiger upp ur kittelen. Och vidare: Åtta konungar går i rad efter varandra; den siste har en spegel i handen. Och vidare: En faderslös pojke vill leva som fåglarna, vill äta mask och flugor, allt han kommer över vill han äta. Det finns ingen risk för att buras in. Och vidare: Den blodbestänkta kvinnan tvår sina händer, vandrar i sömnen i sitt kabinett, talar till sig själv, formler som avslöjar.
...
Den där dockan jag nämnde igår är halvt utplånad från min säng. Jag kväver henne med prinsesstårta. I present från godsägaren får jag en miniatyrdocka av silikon med tre hål. Hon ska ta platsen för den där andra. Jag önskar ofta att jag hade en kuk. Vill ha en yxa i min mage. Vill ha min svans i deras öppningar. Samtidigt. Vill ha massa silikondockor med särade ben och perfekta stjärtar och blodet som rinner ur min mun.
...
Gästen och Värdinnan borde ta höstlov.
...
Den här kroppen insmord med marsipan, kräks, grädde och sperma. För dockan att slicka upp. Hon den där halvt utplånade. Nu: mer tårta.
.JPG)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar