doppelgänger (del ii: törst)

Var hos grannfrun idag. Nu är återupprepningarna ett faktum. Det beror på henne. Träffar Salomé. Måste lägga mig nu. Lördagkvällar brukar ändå dränkas. Läsa filosofin i sängkammaren, avprogrammera, ta fram den röda färgen. Den klär mig. Imorgon: klippa pappdockor som ska uppträda i form av doppelgänger (därför att tvåsamheten är oundviklig i det här fallet).

via barkfisknedladdning:

”Man kan säga att kärleken i västerlandet alltsedan Platons Faidros antingen varit ett idealt tillstånd, ett som kan uppnås under mycket speciella omständigheter (en kamp för kärleken), eller så har begäret varit något att bemästra, att försöka avsvärja sig (en kamp mot kärleken).

Bara några få författare kastar oss in i begärets våldsamma virvel helt utan förbehåll, utan analys, distans eller moral, utan att – åtminstone i slutet av sina framställningar – ta steget ut ur turbulensen. Men hos desa få, en de Sade, en Emily Brontë, en Georges Bataille, en Jean Genet, en Marguerite Duras, möter vi a-moraliska skildringar av begäret. Där utplånas gränser, mellan gott och ont, sjukt och friskt, våld och vällust, liv och död. Identiteter och moral ger vika enligt en obönhörlig logik som alltmer ställer den som drabbas – och låter sig drabbas – utanför all social gemenskap. Begäret hos Duras är gemenskapen med den Andre i tecknet av negation och utanförskap.”

ur M – möten med Mahler, Melville, Duras och minnets atleter, av Carl-Johan Malmberg