ediths såg

"Edith. Är du i din fars såg? Hallå? Arbetarna: vattenkammade och borta. På begravning, din? Nej, du öppnar virkesluckan, klättrar in. Du får en sticka i fingret och lägger vaxdukshäftet på en brädhög.

Tog du över sågen? Du kunde ha blivit sågverksarbetare. Dina katter skulle inte ha tyckt om oljudet. I dina lungor hade singlat spån. Du skulle ha sågat, inte skrivit. Skrivit 12 fot. 30 m3. Slagit dina arbetskamrater på käften. Om det inte var så att du var blyg och hölls i skogen, drack kaffet själv, nickade åt körkarlen. Klöv dikterna med klingor , de sopade bort tallar, släppte ner himlen. Din kropp var svag, så dina ord blev starka och sjuka. Din villa krympte, dina dikter växte. Du svettades, hostade, skrev, blödde, men kanske jag överdriver. Sen skakade du ur dina häften. Och försvann. Till sist även din grav. Orden ägde du endast i frihet. Så du dog. Och var fri att dikta. Det anstod dig inte att göra dig mindre än du var. Du blev allt vitare, och var snart inte. Då kunde dikterna fylla ditt tomrum, de växte sig in i dina skor, in i din hand, runt din tomma plats, in i ditt tömda huvud."

Catharina Gripenberg, ur Ta min hand, det vore underligt