”En stor hängivelse, tänkande och överbefolkad, bar mitt jag som en utfylld avgrund. En köttslig och ljudande vind ven, och även svavlet hade tjocknat av den. Och fina rottrådar befolkade denna vind som ett nätverk av ådror, och deras korsningar blixtrade. Rymden var mötbar och gnisslande, men utan genomtränglig form.”
Antonin Artaud
.JPG)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar