i väntan på godsägaren

Nej, han var inte hemma då jag återvände till godset. Mina händer blödde av skavsåren från den tunga packningen.

Jag letade överallt: i köket, i båda flyglarna, till och med i jungfrukammaren där den unga zigenarflickan brukar hålla till - ingenstans.

Han var alltså ute med den 22åriga lilla kurtisanen - precis som jag trodde.

Olimpia välkomnade mig dock, varmt och ömt. Hon är en tillgiven liten sak.

Jag spenderade natten med huvudet nerborrat i satinkuddarna. Eter att ha torkat tårarna ser jag slakthus och sorgekläder av svart flor. Och oxblod som bjuds i kristallglas. Oxblodet gnids in till läpparna för att färger ska återfås. Jag borde egentligen också gnida in mig med något liknande, för att återfå immunförsvar och kraft, för att mota bort den vaxgula färgen. Det är ingen lek det är terapi. Riddarrustningar och kanoner, jungfrutjänarinnor i genomskinligt vita tyger. Lesbiska koketta systrar och fjäderlätta kallsvettiga smekningar, små kvinnliga stön och slick om läpparna.

Välkommen till Elisabeth och Eva - det här är vår värld av galenskap och död.

It´s all very melodramatic.

Så läcker han är, den franska skådespelaren som liknar Udo Kier. Han påminner mig om en avlägsen knarkare som fortfarande knackar på min dörr. En guldlockig page, en Mr Bandit i rödsvartrandig kostym, med röd väst och blå ögon.

I stallet sker förunderliga ting. Flickorna blir våldtagna i höet, med snörkängorna på, liggandes på mörka rocken. En kniv in i mjälten betyder döden. Ett grepp om lien upprätthåller döden hela vägen ut.

Tar dessa berättelser aldrig någonsin slut? Hade jag inte redan avskrivit mig deras existens?

De förföljer mig.

En fästning omringad av vatten och med blodtörstiga gäster på intågande. Med piskorna, volangerna och styv sidensatin i högsta hugg, med plymhattar och svepande sjalar. Kvinnliga djävulsdyrkare i späda vampyrdräkter. Mörkrets intågande och tända stearinljus. Fetischens estetik i sadistromantikens högborg, givetvis med svarta ögonbindeln, masters&servants, svarta ögon och röda läppar.

Udo Kier-kopian med röda västen och det guldlockiga håret sitter bredbent på pianot, befaller härskarinnan att klä av sig. Han drar henne i håret för att få ner henne på knä, bröstkorgen bränns med glöden från en cigarr.

Kurviga friska kroppar med likbleka kvinnoansikten och deras vittring för blod, som diande griskultingar samlar de sig kring den utsugna suggan; det blödande kvinnoliket. Varje blodtörstig flicka har en fras. Anemiska flickor stämmer möte i slakthusen. Blod är livets och dödens symbol - livets när det rinner i dina ådror, blodets när det undflyr din kropp.

De tar sin tillflykt till kvarnen där unga flickors röster härbärgeras. Döden sätter återigen ut sitt riktmärke.

Jag har svettats mycket under natten.

På morgonen när godsägaren kommer hem går jag upp.

Jag klipper könshåret och målar ögonen. Jag testar den nya liljekonvaljparfymen, den luktar ruttet. Jag går runt på godset med Olimpia hack i häl. Dagen fortgår utan att något inträffar. Vilken meningslös dag. Jag längtar till imorgon. Imorgon ska bli en annan dag.

Dagens outfit: Sorgekläder

homunculus

"För egen del har jag slarvats ihop på ett skandalöst sätt, de måste börja inse det, och det är mig som allt dinglar på, eller ännu bättre, mig som allt, mycket bättre, mig som allt snurrar kring, krukmänniskan som allt snurrar kring, utan mening, jo jo, säg inte emot, allt snurrar, det är ett huvud, jag är i ett huvud, vilken illumination, psssst, det fräser till, det är släckt igen."

Samuel Beckett, ur Den Onämnbare

Godsägaren fanns inte intill mig i sängen, jag hade ingen att hålla i handen, han är fortfarande ute med sin lilla kurtisan. Jag faller snart tillbaks till sömnen igen.

Drömmer. En ung angelina jolie får mig att längta efter att knulla alla flickor i alla tjejligor i hela världen. Hennes platta arsle, hennes stora pattar och smala armar. Nakna underklassflickor som krälar över och under varandra med huden blottad, som bränner sönder sina hudar, unga mödrar som föder barn, som bränner upp sina foster längst in i skogarna.

Klippa pappdockor och teckna ner ord. Jag. Jag består av hästdynga, ruttnad sperma och blod. Jag är skapt ur en föruttnelseprocess.

Klippa pappdockor och teckna ner ord. Det finns ytterligare några fler anledningar, det är en till tjejliga och flickor inlåsta på vinden.

Nuförtiden har jag lämnat alla slags skildringar av kvinnliga hämndaktioner bakom mig, inklusive den här, de funkar inte på mig. Jag har fastnat i dockträsket. Det består av könsblommor, långt ner i halsen, bitterljuva uppkastningar, kroppsutgjutelser, maskinblick, smitta och plasthud.

Hästdyngan, den ruttnande sperman och blodet. Som det såg ut, på ett ungefär eller exakt, givetvis med tillägg:

Virginia Andrews säger: Jaså? Du tycker att du är söt? Du tycker att den där unga kroppen är tilldragande? Du är stolt över det där långa ljusa håret som du ständigt borstar och borstar och lockar? Virginie Despentes säger: Talar med henne som till en barnunge. Som liten. Hon tog av sig kortbyxorna på lekplatsen och killarna kunde röra henne i stjärten mot godis. Joyce Carol Oates säger: Skvallra aldrig Maddy-Monkey, varnade de mig, det betyder Döden om du skvallrar för nån av Dom där, men nu efter alla dessa år tänker jag skvallra, för vem kan väl hindra mig? Den stumma flickan säger: ingenting. Hon tänker bara på sex och död.

Godsägaren kommer inte hem förrän tidigt på morgonen, han har varit med sin 22åriga lilla kurtisan under hela natten. Han luktar sprit och rök och rosa parfym, han stoppar fingrarna i halsen och spyr innan han kommer och lägger sig intill mig i sängen.