i väntan på godsägaren

Nej, han var inte hemma då jag återvände till godset. Mina händer blödde av skavsåren från den tunga packningen.

Jag letade överallt: i köket, i båda flyglarna, till och med i jungfrukammaren där den unga zigenarflickan brukar hålla till - ingenstans.

Han var alltså ute med den 22åriga lilla kurtisanen - precis som jag trodde.

Olimpia välkomnade mig dock, varmt och ömt. Hon är en tillgiven liten sak.

Jag spenderade natten med huvudet nerborrat i satinkuddarna. Eter att ha torkat tårarna ser jag slakthus och sorgekläder av svart flor. Och oxblod som bjuds i kristallglas. Oxblodet gnids in till läpparna för att färger ska återfås. Jag borde egentligen också gnida in mig med något liknande, för att återfå immunförsvar och kraft, för att mota bort den vaxgula färgen. Det är ingen lek det är terapi. Riddarrustningar och kanoner, jungfrutjänarinnor i genomskinligt vita tyger. Lesbiska koketta systrar och fjäderlätta kallsvettiga smekningar, små kvinnliga stön och slick om läpparna.

Välkommen till Elisabeth och Eva - det här är vår värld av galenskap och död.

It´s all very melodramatic.

Så läcker han är, den franska skådespelaren som liknar Udo Kier. Han påminner mig om en avlägsen knarkare som fortfarande knackar på min dörr. En guldlockig page, en Mr Bandit i rödsvartrandig kostym, med röd väst och blå ögon.

I stallet sker förunderliga ting. Flickorna blir våldtagna i höet, med snörkängorna på, liggandes på mörka rocken. En kniv in i mjälten betyder döden. Ett grepp om lien upprätthåller döden hela vägen ut.

Tar dessa berättelser aldrig någonsin slut? Hade jag inte redan avskrivit mig deras existens?

De förföljer mig.

En fästning omringad av vatten och med blodtörstiga gäster på intågande. Med piskorna, volangerna och styv sidensatin i högsta hugg, med plymhattar och svepande sjalar. Kvinnliga djävulsdyrkare i späda vampyrdräkter. Mörkrets intågande och tända stearinljus. Fetischens estetik i sadistromantikens högborg, givetvis med svarta ögonbindeln, masters&servants, svarta ögon och röda läppar.

Udo Kier-kopian med röda västen och det guldlockiga håret sitter bredbent på pianot, befaller härskarinnan att klä av sig. Han drar henne i håret för att få ner henne på knä, bröstkorgen bränns med glöden från en cigarr.

Kurviga friska kroppar med likbleka kvinnoansikten och deras vittring för blod, som diande griskultingar samlar de sig kring den utsugna suggan; det blödande kvinnoliket. Varje blodtörstig flicka har en fras. Anemiska flickor stämmer möte i slakthusen. Blod är livets och dödens symbol - livets när det rinner i dina ådror, blodets när det undflyr din kropp.

De tar sin tillflykt till kvarnen där unga flickors röster härbärgeras. Döden sätter återigen ut sitt riktmärke.

Jag har svettats mycket under natten.

På morgonen när godsägaren kommer hem går jag upp.

Jag klipper könshåret och målar ögonen. Jag testar den nya liljekonvaljparfymen, den luktar ruttet. Jag går runt på godset med Olimpia hack i häl. Dagen fortgår utan att något inträffar. Vilken meningslös dag. Jag längtar till imorgon. Imorgon ska bli en annan dag.

Dagens outfit: Sorgekläder