O Sister, Where Arth Thou?

Albinosyster kommer inte.

Mormor opererar höfterna och Albinosyster tvingas hem till djupa skogen för att vårda. Jag sitter på infektionen och gråter, hittar inga svar i deras korridorer, är utdömd till mig själv. Sätter på mig klackskor, tränar på svanken, tänjer ut hälsenor. Trär på mig fodral och andra hudar. Sånt här hade jag inte tid med förut, när jag var rödhårig och vek.

P.s: Jag har haft vätesuperoxid i huvudet för att likna Albinosyster. Nu är jag blond och brunbränd och fuckable. Gangstermännen som ignorerat mig i ett halvår tittar äntligen på mig, till och med kamphundarna intresserar sig för mig. Kanske att det beror på stanken som Olimpia utsöndrar.

c´est moi (et toi)

"sexuellt vriden, otrogen, manipulativ och falsk nymf som systematiskt avverkar killar in absurdum så fort de kommer i din väg"

Exet (citerad ånyo. Älskade honom verkligen, obsessed. Överlevnadsstrategi: Rädda sig genom självstympning. Goodbye my love. P.s: Jag kommer alltid vara en hora.)

bröllopsinbjudan från alex pallex/varulvskaninen

-->

"Hallojsan mina vänner. Här kommer glada nyheter frán Berlin

Nu kan alla oldenburgska berlinare och kanadensiska australiensare slänga sig I väggen.

Har hittat den stora kärleken. Vi hittade varandra pá internet.

Vi har inte träffats än, men vi báda vet att vi är rätt för varandra.

Han heter Heinz och kommer frán en liten mysig by pá Bayriska landsbygden och han vill att jag ska komma dit och leva med honom.

Ett plus är att han har djur. Det är han och hans mamma tar hand om dom, hans pappa är död.

Det är lätt att fá jobb där, han har kollat upp det , sá jag skulle kunna fá gá som lärling med hans syster som är truckförare.

Jag är sá kär sá jag gár I bitar.

Jag hoppas verkligen att ni alla kan komma pá várat romantiska vinterbröllop I februari

Skickar med ett foto pá min älskade.

O.S.A SNARAST! min älskade tycker inte om att vänta.

Kramar frán Alex Pallex/Varulvskaninen och Heinz Messersmitter"

i salomés våld

Salomé höll mig kvar hemma hos henne, i flera dygn. Hon bäddade ner mig i sin säng, spillde läsk över mig, matade mig med chilikorv, tvingade mig att titta på vassa nålar in under naglarna, in i tandköttet, rinnande urin, sönderslagna foster och sadistiska rödhåriga geishor. Hon tvingade mig att titta på en dr jekyll & mr hyde-historia som handlar om en inavlad flicka som har sin tvillingsyster i huvudet. Tvillingssystern är en hand som letar sig ut genom skallen. Dess ansikte sitter i handflatan, munnen är blodig och tänderna vassa och språket befallande.

Sedan tvingar Salomé mig att titta på fotografier av en ung flicka som heter Eva Ionesco, dotter och modell till fotografen Irina Ionesco. Evas bröstvårtor är yppiga och hårsvallet storslaget. Vuxenlivets konturer är fastetsade. Sedan blir bilderna av Eva mer inoljade, mer solbruna, mer hälsosamma

Fortfarande är hon det allra skönaste jag sett, mycket lik en annan skön kvinna.


När jag äntligen lyckas slita mig från Salomé och den solbrända huden, rycka mig loss från hennes bojor och hennes löften om att sammanföra mig med Jacques Bourboulon flyr jag hem, hem till godset, hem till de tjocka väggarna.

Väl hemma inser jag att godsägaren verkar ha gått ännu djupare in i sin depression. Det stinker av liljekonvalj och cigarettrök. Han lyssnar på musik från tonåren, minns sina mörka lockar och dricker surt vin. Liljekonvaljdoften är bedövande. Det är alltså han som har gjort slut på min parfym. Jag vet inte vad jag ska göra med honom. Hur ska jag trösta honom? Dessutom har gökuret stannat.

---

Idag har jag förresten fått ett brev från ett ex.

Han kallar mig för "sexuellt vriden, otrogen, manipulativ och falsk nymf som systematiskt avverkar killar in absurdum så fort de kommer i din väg".

De enar sig, alla mina ex, de samlar sig i soffan på metadonkliniken och skvallrar om vaxdockan som särar på benen.

Nu ska jag slicka godsägarens tårar, hälla upp nytt vin åt honom och klippa av honom hans sista mörka lockar.

Dagens outfit: Close to Salomé

om (m)ord del II

Ett tillägg.

Utsaga: Jag är ett självmord som männen skapade. Även kvinnorna utgjorde sin del i det mordet.

Jag var en dekadent flicka på toppen av min självutplånarkarriär när männen slaktade mig. De föredrog att se mig död.

(Detta är inte en anklagelseakt. Männen, och kvinnorna, fick gärna skapa fiktion av mig. Att skapa fiktion är den enda verklighet som går att känna till.)

Då. Det var enkla regianvisningar. Det är sant att min mun för det mesta var dold och mina ögon slutna. Det var ett enkelt sätt att leva. Ofta saknar jag det. Jag var en annan. Jag var mig själv. En som bjöd motstånd utifrån villighetens premisser. Jag hade guldlockigt hår och männen älskade sin fantasibild av mig. Jag strävade inte efter odödlighet då, det var jag alldeles för omedveten om, men visst längtade jag efter döden.

Det var då jag lärde mig hur man ska göra för att hantera dockorna och sig själv.

En av männen konstaterar: Till minne av die puppe.

Han frågar: Är du nöjd nu? 

...

Jag existerade endast som en romantisk saga om ond bråd död och ung tragisk skönhet. Jag var en projektionsyta för begär. Jag var en lerklump som knådades fram till en böjlig docka.

Jag var en dröm für alle.

i väntan på godsägaren

Nej, han var inte hemma då jag återvände till godset. Mina händer blödde av skavsåren från den tunga packningen.

Jag letade överallt: i köket, i båda flyglarna, till och med i jungfrukammaren där den unga zigenarflickan brukar hålla till - ingenstans.

Han var alltså ute med den 22åriga lilla kurtisanen - precis som jag trodde.

Olimpia välkomnade mig dock, varmt och ömt. Hon är en tillgiven liten sak.

Jag spenderade natten med huvudet nerborrat i satinkuddarna. Eter att ha torkat tårarna ser jag slakthus och sorgekläder av svart flor. Och oxblod som bjuds i kristallglas. Oxblodet gnids in till läpparna för att färger ska återfås. Jag borde egentligen också gnida in mig med något liknande, för att återfå immunförsvar och kraft, för att mota bort den vaxgula färgen. Det är ingen lek det är terapi. Riddarrustningar och kanoner, jungfrutjänarinnor i genomskinligt vita tyger. Lesbiska koketta systrar och fjäderlätta kallsvettiga smekningar, små kvinnliga stön och slick om läpparna.

Välkommen till Elisabeth och Eva - det här är vår värld av galenskap och död.

It´s all very melodramatic.

Så läcker han är, den franska skådespelaren som liknar Udo Kier. Han påminner mig om en avlägsen knarkare som fortfarande knackar på min dörr. En guldlockig page, en Mr Bandit i rödsvartrandig kostym, med röd väst och blå ögon.

I stallet sker förunderliga ting. Flickorna blir våldtagna i höet, med snörkängorna på, liggandes på mörka rocken. En kniv in i mjälten betyder döden. Ett grepp om lien upprätthåller döden hela vägen ut.

Tar dessa berättelser aldrig någonsin slut? Hade jag inte redan avskrivit mig deras existens?

De förföljer mig.

En fästning omringad av vatten och med blodtörstiga gäster på intågande. Med piskorna, volangerna och styv sidensatin i högsta hugg, med plymhattar och svepande sjalar. Kvinnliga djävulsdyrkare i späda vampyrdräkter. Mörkrets intågande och tända stearinljus. Fetischens estetik i sadistromantikens högborg, givetvis med svarta ögonbindeln, masters&servants, svarta ögon och röda läppar.

Udo Kier-kopian med röda västen och det guldlockiga håret sitter bredbent på pianot, befaller härskarinnan att klä av sig. Han drar henne i håret för att få ner henne på knä, bröstkorgen bränns med glöden från en cigarr.

Kurviga friska kroppar med likbleka kvinnoansikten och deras vittring för blod, som diande griskultingar samlar de sig kring den utsugna suggan; det blödande kvinnoliket. Varje blodtörstig flicka har en fras. Anemiska flickor stämmer möte i slakthusen. Blod är livets och dödens symbol - livets när det rinner i dina ådror, blodets när det undflyr din kropp.

De tar sin tillflykt till kvarnen där unga flickors röster härbärgeras. Döden sätter återigen ut sitt riktmärke.

Jag har svettats mycket under natten.

På morgonen när godsägaren kommer hem går jag upp.

Jag klipper könshåret och målar ögonen. Jag testar den nya liljekonvaljparfymen, den luktar ruttet. Jag går runt på godset med Olimpia hack i häl. Dagen fortgår utan att något inträffar. Vilken meningslös dag. Jag längtar till imorgon. Imorgon ska bli en annan dag.

Dagens outfit: Sorgekläder

främmande

Hon bäddar ner mig i hennes säng.

Hon sover alltid med fönstret öppet, alltid naken. Jag ligger under fyra täcken så att jag inte ska få frossa. Jag har huvudvärk och ont i lederna av injektionerna. På morgonen vaknar jag med min kind mot hennes tatuerade arm.

Givetvis kommer männen på besök.

En elektriker, en hantverkare och någon som byter däcken. En annan kommer med dieseldunkar och en femte kommer med spritleveransen. Alla har dem räkor i sina fickor till katten. Mor välkomnar dem med förklädet på.

Jag sitter lutad mot timmerväggen, ser en och annan sädesärla och fjäril. Jag bränner mig. Det är på grund av tabletterna och sprutorna. Jag tål ingenting.

Jag är rastlös, röker cigaretter, vill ha en drink. Jag får inte dricka. Jag vill ha en hundgård. Jag vill sätta henne i hundgården, låsa in henne där. Så vill jag ha det. Jag vill ta bilen in till stan. Jag vill knacka på hos gangsterflickorna. Jag vill att de ska bjuda mig på allt de har. Jag vill leka med deras barn. Jag vill vara vaken hela natten.

Dagens outfit: Fågelkvitter

ömmande moder

Min mor kommer för att hämta mig, för att slussa mig vidare, för att kidnappa mig.

Hon tycker inte det är nyttigt att jag ska umgås så mycket med mormor. Hon skjutsar mig till sin pittoreska lyxvilla där älgar och rådjur trampar ner hennes trädgård. Hon ska bjuda mig på avancerade kokkonster, hon ska sitta nära och skvallra, fråga ut mig om gangsterflickorna, om deras mödrar. Hennes feta katt ligger och pöser i hennes magra knä när hon gestikulerar.

Min mor.

Hon är silikonopererad och vältränad. Min mor är en milf. Hon har dyra kläder och dyra inredningsprylar. Hon är skuldsatt upp över öronen. Hon vill alltid vårda. Det är fredag idag och det innebär Den Stora Medicindagen. Hon vill sitta nära när jag sticker in kanylerna till min kropp, hon vill smeka och klippa mitt hår, hon vill smörja in min rumpa med vårdande salvor. Hon älskar att vårda. Hon älskar främst missbrukande unga män. Deras öden är så tragiska. De behöver en normal sexsymbol, en normal moder, detta kan de finna i henne, hon finns till för dem.

Ibland kommer kroppsarbetande män hem till henne, de har grova dialekter och smutsiga händer. De kommer hem till henne med räkor i sina fickor, räkor till den feta katten. Då smälter min mor. Hon bjuder in männen, hon öppnar dörren på vid gavel. De spenderar natten hos henne, kryper ner tätt intill henne under täcket.

Jag hoppas på inga manliga besök så länge jag befinner mig här.

Dagens outfit: Inlåst