en gul vandring

Igår gick jag ut. Det var första gången på mycket länge. Vårljuset sved i mina ögon, trots att jag hade gasmasken på mig. Godsägaren gick tätt intill mig så att jag kunde borra ner mitt huvudet innanför hans uniform.

Vi tog en promenad bortanför godsträdgården, ut på gatorna, till zigenarkyrkogården. Vi gick mycket sakta, jag är så muskelsvag i benen. Vi såg färgglada plastblommor i gravarna och en död liten apflicka på en vit begravningssten. Apflickan var vaxgul och klädd i rosa tyll och hade en liten rosett runt huvudet. Hon var bara en vecka gammal när hon dog.

På vägen hem hittade vi en bunt med gula böcker. Godsägaren bar dem. Jag orkar inte bära böcker, mina armar är så svaga. När vi kom hem tog godsägaren tempen på mig. Jag mår mycket dåligt. Jag äter inte, jag sover inte. Han medicinerar mig, göder mig, Olimpia lindar sin svans mellan mina anklar, hon kittlar mig på läpparna med sina morrhår.

Jag måste vila. Det är nödvändigt. I slutet av veckan ska jag åka tåg. Jag ska åka för att hälsa på min lobotomerade bror. Han har en present att visa mig, en levande present. Dessförinnan måste jag vila. Min lobotomerade bror kräver mycket av mig.

Godsägaren stänger in mig i vänstra flygeln. Jag måste stanna här ett tag nu, jag måste ta igen mig. Jag har en bunt med böcker. Jag måste vila nu. Jag måste ta igen mig. Kindbenet skaver mot satinkuddarna. Godsägaren ska vårda mig. Jag behöver bli omhändertagen. Jag lider av yrsel. Jag är mycket sjuk. Jag måste vila nu. Det kommer dröja. Jag måste vila nu.

svenska panoptikon

Jag har slutat tvätta mig, rester av sperma är ingrott över hela min kropp. Solen skiner utanför. Jag är ljuskänslig. Det luktar illa här inne på godset.

Jag hittar en dikt.


Kom och se och betitta:
mörderskan Pila Britta!
Utanför tvist och klander
ävenså mördaren Ander!

Krökt som ett barn som gnäller
visar vi Rockefeller.
(Likaså gul i tapeten
var han i verkligheten!)

Kom och se och beskåda:
krigsinvaliden i låda.
Helst när månen är klorblek.
Allt i naturlig storlek!

Allt är rejält och äkta.
Helst när ljusen är släckta.
(Taxeringskalendern må skilja
Franco och mördaren Lilja.)

Lilleputtar och resar.
Hitler sträcker åt Ceasar
en bägare vin - bak ryggen
har han en kniv den styggen!

Allt är rejält och fakta.
Kom och se och beakta.
Intet rosas och risas.
Allt bara förevisas.

Kom rätt nu och betitta
Morgan och Pila Britta.
Snart - som I alla veten,
kommer den stora kometen!

Viftar han till med svansen
då tar det slut på dansen.
Dallergräset och eken
åker tillhops ur leken.

Allt går bort och är undan
- gapskratt och stilla begrundan.
Kom i tid och betitta
människan Pila Britta.

Vaxkabinett av Nils Ferlin, ur diktsamlingen Goggles (1938)

lätta fingrar tungt huvud

Huvudvärk, trötthet, nakenhet. Ligger kvar i sängen, tittar på danska naturdokumentärer om elefanter och blåvalar. Gav godsägaren en avsugning, hans sperma i mitt ansikte och hår. Huvudvärken lättade. Jag har mens, annars skulle jag gärna vilja befinna mig i ett tillstånd av sönderknullning. Får nöja mig med smisk på stjärten och kroppsvätskor.

Dagens outfit: Godsägarens händer

homunculus

"För egen del har jag slarvats ihop på ett skandalöst sätt, de måste börja inse det, och det är mig som allt dinglar på, eller ännu bättre, mig som allt, mycket bättre, mig som allt snurrar kring, krukmänniskan som allt snurrar kring, utan mening, jo jo, säg inte emot, allt snurrar, det är ett huvud, jag är i ett huvud, vilken illumination, psssst, det fräser till, det är släckt igen."

Samuel Beckett, ur Den Onämnbare

Godsägaren fanns inte intill mig i sängen, jag hade ingen att hålla i handen, han är fortfarande ute med sin lilla kurtisan. Jag faller snart tillbaks till sömnen igen.

Drömmer. En ung angelina jolie får mig att längta efter att knulla alla flickor i alla tjejligor i hela världen. Hennes platta arsle, hennes stora pattar och smala armar. Nakna underklassflickor som krälar över och under varandra med huden blottad, som bränner sönder sina hudar, unga mödrar som föder barn, som bränner upp sina foster längst in i skogarna.

Klippa pappdockor och teckna ner ord. Jag. Jag består av hästdynga, ruttnad sperma och blod. Jag är skapt ur en föruttnelseprocess.

Klippa pappdockor och teckna ner ord. Det finns ytterligare några fler anledningar, det är en till tjejliga och flickor inlåsta på vinden.

Nuförtiden har jag lämnat alla slags skildringar av kvinnliga hämndaktioner bakom mig, inklusive den här, de funkar inte på mig. Jag har fastnat i dockträsket. Det består av könsblommor, långt ner i halsen, bitterljuva uppkastningar, kroppsutgjutelser, maskinblick, smitta och plasthud.

Hästdyngan, den ruttnande sperman och blodet. Som det såg ut, på ett ungefär eller exakt, givetvis med tillägg:

Virginia Andrews säger: Jaså? Du tycker att du är söt? Du tycker att den där unga kroppen är tilldragande? Du är stolt över det där långa ljusa håret som du ständigt borstar och borstar och lockar? Virginie Despentes säger: Talar med henne som till en barnunge. Som liten. Hon tog av sig kortbyxorna på lekplatsen och killarna kunde röra henne i stjärten mot godis. Joyce Carol Oates säger: Skvallra aldrig Maddy-Monkey, varnade de mig, det betyder Döden om du skvallrar för nån av Dom där, men nu efter alla dessa år tänker jag skvallra, för vem kan väl hindra mig? Den stumma flickan säger: ingenting. Hon tänker bara på sex och död.

Godsägaren kommer inte hem förrän tidigt på morgonen, han har varit med sin 22åriga lilla kurtisan under hela natten. Han luktar sprit och rök och rosa parfym, han stoppar fingrarna i halsen och spyr innan han kommer och lägger sig intill mig i sängen.

scientiarum

På morgonen försvinner godsägaren utan att ens kyssa mig adjö, jag kurar ner ensam under täcket tillsammans med dockorna och Olimpia. Olimpia slickar med sin sträva tunga mina fingrar. Sedan kommer godsägaren tillbaka igen lika plötsligt som han försvann. Han kryper ner under täcket tillsammans med mig och Olimpia, han berättar för oss hur våldsam francis bacon var, hur francis bacon genom experiment lärde känna naturens lagar och hur naturens lagar på så vis tyglades. "Vetande är makt". Det hävdar både godsägaren och francis bacon. Mot kvällen försvinner han igen, han har bestämt träff med den 22åriga unga lilla damen, den lilla kurtisanen.

Han lämnar mig ensam.

Ensam med mina dockor, med smärtan i ryggen, med värken i lederna och kylan i skelettet, han lämnar mig ensam trots att han vet att det är den stora medicindagen idag, det är ju fredag. Det är dagen jag ska tryckas full med medicin, med sprutor och piller och salvor.

Som tur var kommer en av tvillingflickorna och hälsar på mig. Svarthåriga Salomé. Deprimerade Salomé. Socialt missanpassade Salomé. I flera timmar sitter vi uppe i vänstra flygeln och klipper pappdockor.

Men så lämnar också hon mig ensam.

Nu återstår inget annat att göra, nu återstår bara doserna av medicin och kuddarna av satin. Nu återstår bara de vissnande blommorna, de gulnande bilderna av prinsessor och de döda dockorna. Inte ens Olimpia kan muntra upp mig nu.

på godsfronten intet nytt

Ännu en dag. Min kropp kommer fullständigt förtvina snart, muskler är bara ett minne blott. Min rygg smärtar.

Dagens outfit: Tristess