också en drunkningsdöd (del ii: varianter av ofelia eller måttlösheten)

"Mitt hår är moget nu -
Jag sköljer namnet ur dess röda kärve:
jag lägger mitt huvud tyst till rätta under
vattnets yta, och namnet släpper mig, jag
avstår det.
Stenarna under mig spärras upp, rullas
ut ur den lösa dyn. Gaser kläcks ur de
murkna stockarna och säven ryker, ömt
och hämningslöst.
Jag tar vattnet i min mun -
Jag tuggar stockarna som ett mörkt,
surt bröd -
Jag betar säven -
Allt är mitt."

Mare Kandre, ur Bebådelsen

också en drunkningsdöd

"Repen lindas runt mina bröst mitt skrov. Ljudlöst föser jag bålet över havsytan, ryggen nedåt knäveck strax under kallt vatten. Känsliga bits de av sjuka fiskdjur och hämndlystet knyter du sjukdom av rep. Jag kan se solen men den vill aldrig svara på mina rop, mitt ansikte min ovansida ständigt kyld. Du låter mig också vara. Låt mig inte vara."

les jours

vill vara någon annanstans än här

(chin-chin)

Gråmulen dag. Dränkta blomrötter. Torr mun. Bokhylla vars titlar inte lockar. Förbrukad tillvaro, ett nergånget gods.

Att dölja ögonen är ingen idé.

Jag måste vara en del av det kugghjul som driver det här godset framåt, men nej: oförmögen.

Ouppackade kartonger. Klänningar som är alldeles för stora, avklippta jeans som trillar ner från höfterna, bomullslinnen som ger röda märken. Snedgångna skor och trasiga halsband. Pärlor överallt.

Gökuret skänker ingen tid som känns avslutad. Det är det jag suktar efter: det avslutna, en dag som helt enkelt känns färdig. Ett slut.

Jag vill att någon erbjuder mig något som jag absolut inte kan avfärda.

Godsägaren sitter vid sitt massiva skrivbord, tecknar öar och gör upp landgränser. Olimpia är vårkåt, galen, en virrpanna. Jag är inte förmögen att sysselsätta mig med något. Varken porslinshundar eller odiskade kaffekoppar manar mig till handling.

Dagens outfit: Svart klibbigt foder

om att vaccineras

Jo, det svallande är fortfarande intakt. Ingenting har stelnat och besöken har varit ihållande. Lägg till blod från äggstockarna på det.

Godsägaren vill muntra upp mig. Han tycker jag ser eländig ut. Antagligen spelar jag långt ifrån den 22åriga lilla kurtisanens liga. Det var länge sedan jag var purung och rosa. Han vill att jag ska få lite färg om kinderna.

Som om det skulle hjälpa.

Godsägaren sätter på mig gasmasken, tar mig vid handen och för mig utomhus. Det är fruktansvärt hett. Vi åker till en parkeringsplats på landet. Vi sitter ner på plaststolar intill en campingvagn där det står en korvgubbe. Vi äter korv och dricker kaffe med konjak i. Vi tittar på äldre män och deras fruar. Det är verkligen gassande hett. Givetvis bränner jag mig. Som om inte det vore nog händer en sak på gatan utanför vårt gods som traumatiserar mig.

Det är en ung man på cykel som får ett epilepsianfall. Han ramlar av cykeln. Han ligger och rycker med krokiga händer och fradgande mun. Han ser ut som en cp-skadad. De unga invandrarpojkarna ringer ambulansen. Jag gör ingenting. Jag glor. Kan inte sluta glo. Vill sparka sönder killen med epilepsi. Jag vill spy på honom. När jag kommer hem skär jag sönder armarna. Det var epilepsisnubben som manade mig till det.

Ikväll kommer det bli mycket spring i trapporna. Det är jag säker på. Zigenarhoran i jungfrukammaren intill kommer göra sitt.

Människor lyckas ta sig igenom min gasmask och det irriterar mig.

Det är fredag idag, det vill säga Den Stora Medicindagen. Jag ska dränka mig i min liljekonvaljparfym för att få bort dofterna från alla salvor och injektionslösningar. Jag hoppas Olimpia vill göra mig sällskap.

Dagens outfit: Sprutor (Den Stora Medicindagen)

längtan efter stelnad vätska

Idag är det något konstigt.

Jag tror det har att göra med vätskan i mina öron. Det började svalla redan igår kväll.

Jag lider av grav yrsel.

Därför har jag legat kvar länge i sängen idag. För varje gång jag har försökt ta mig upp, med fötterna mot det kalla stengolvet, har jag varit på väg att svimma. Gång på gång har jag därför återgått till vilande läge. I sängen har jag hemsökts av en äldre kvinna i florhatt och hennes levande lilla docka Annette. Satinkuddarna har blivit fuktiga av svett på grund av mitt långvariga liggande och alla märkliga möten.

Jag oroas inte nämnvärt av det här. Jag konstaterar att det är en ny känsla, denna upplevelse av grav yrsel. Jag samlar på nya känslor. Det är inte så ofta man får uppleva dem nuförtiden.

Godsägaren är inte hemma. Han gick upp tidigt i morse för att träffa sin revisor.

Olimpia har jag inte sett till.

Dagens outfit: Sängliggande

det finns inget mer att orda om det

Efter mina föregående så ömma kärleksbetygelser kommer godsägaren hem och luktar snuskgubbe - det inbegriper dofterna från cigarettrök, svett och hennes rosa parfym.

Detta är mitt öde.

Verkligheten, människorna och orden befinner sig utanför mina härskarområden.

Vad är det då som finns inom mina härskarområden? Jag vet inte. Inget. Inte ens dockorna, inte Olimpia, inte ens vidgandet av min kropp. Allt är på låtsas.

Nu ligger han utmattad och sover på soffan trots att klockan bara är tidig kväll, på teven hörs självmordsflickan Ann Heberleins röst. Olimpia ligger också hon, på golvet, inlindad i tyget från min senaste gåva från godsägaren, en klänning i svart satin med silverfläckar som på sina ställen är avskavda.

Jag ska också lägga mig.

hanterandet av verkligheten

Jag antar att det måste vara tungrott. Är inte förmögen att hantera något annat.

Jag är en ytterst präktig flicka, så är det, men inte skäms jag för det. Man måste ta livet på allvar, så är det bara.

Vi knullade inatt, jag och godsägaren. Han spenderade äntligen natten med mig. På grund av alla medikamenter jag stoppar i mig förvandlas mina slemhinnor till sandpapper, tuber av glidmedel är därför nödvändigt. Det gör inget. Jag är van med hanterandet av salvor.

Jag tycker om att känna mig våt, även fast det är på behjälplig väg. Jag tycker om att känna mig som ett träsk.

Mitt underliv ömmar idag. Olimpia har spytt vid fyra tillfällen idag. Ljuset från fönstret svider i mina ögon, det är trots allt inte lika starkt längre som det var för några veckor sedan.

Jag är ockuperad. Denna känsla av ockupation leder bara till ett tillstånd: stillestånd. Jag är så van med stillestånd, med oförmåga. Jag hyser inte ens längre någon lust att ens försöka vilja bryta upp den.

Dagens outfit: Vägbeskrivningar

familjeliv

Det går inte att orda mycket om min lobotomerade bror, nej, det går inte.

Han experimenterade med sina frontallober i unga år. Sedan dess har han inte varit sig lik. Eller så står han sig själv närmare än någonsin just nu, jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag vet ingenting om min brors tillstånd, kan inte uttala mig om det, är inte förmögen till det.

Jag bara sitter, förslappad, och betraktar det lilla familjelivet.

Dagens outfit: Experimentmössan

i am miss worm & reborn & intellectual (in)vulnerable

(chin-chin)

Äntligen utsläppt, frisläppt, med skälvande ben. Vårljuset når in mellan persiennerna, jag räds inte ljuset. Jag är en sjuk bambi, ännu en gång redo för fredagens sprutor, för fredagens gärning och gödning, redo för piller och salvor och baddande omslag. Inleder fredagen med att äta både kyckling och falukorv, vill ha ett ännu mer blödande svalg än vad jag redan har, vill ha en ännu sårigare mun. Misslyckas. Återgår till texten.

"Men jag måste hitta på ett namn åt den här enslingen. Utan egennamn kommer man ingen vart. Jag kallar honom alltså Worm. Det var på tiden. Worm. Jag tycker inte om det men jag har inte mycket att välja på. [...] Vi vet det men vi säger det inte, vi säger att det är uppvaknandet, begynnelsen, Worms begynnelse, för vi måste tala, nu måste vi tala om Worm, vi måste kunna det."

Samuel Beckett, ur Den Onämnbare

Masken har kravlat över min kropp under min vistelse på sanatoriet. Masktexten har varit min självhjälpslitteratur, min livlina under min vistelse på sanatoriet. Aldrig fastställs något, mening efter mening är svindlande och spiralaktig, det är både plumpt och gravallvarligt på samma gång. Språket är inte särskilt hänförande, inte särskilt skönsjungande - det är platt, korthugget, koncist, drastiskt. Det påbörjas och avslutas på en och samma gång, oftast i en och samma mening. Det korthuggna härbärgerar det svindlande. Dagdrivare byts ut mot cyklister byts ut mot poliser byts ut mot maskar byts ut mot dagdrivare. Ett liv upplöses så fort ämne byts, så fort meningen avslutas. Ändå är det samma ihållande ton.

Tinnitus.

Jag tänker inte nämna rösterna för jag avskyr ordet röst. Jag avskyr ordet röst. Även innebörden av ordet röst hatar jag. Jag vet inte vad jag ska döpa om det till. Jag tänker heller inte döpa om det, varken till bröst eller tröst. Jag hatar ordet röst. Jag hatar ordet plats. Jag tänker heller inte döpa om det till ordet sats. Jag hatar ordet jag. Jag tänker heller inte döpa om det till ordet lag.

Jag borde även avsky ordet intet. Men det gör jag inte.

Det finns fler slags maskar, masktexter av bland andra Jean Genet och Eugene Ionesco. Enkla idéer, banala utgjutelser, självklarheter om konsten och skrivandet, precis som jag vill ha det, precis som jag förstår det. Och så kommer snusförnuftiga fröken Sontag och hävdar att "eftersom han [ionesco] avskyr idéer och räknar dem som en av människans orena utsöndringar, slår han vilt omkring sig i sin tröttsamt tjatiga bok [notes et contre-notes] där han försvarar och förkastar alla tänkbara och otänkbara ståndpunkter. Det genomgående temat i Notes et contre-notes är hans försök att inta en ståndpunkt som inte är någon ståndpunkt, ha en åsikt som inte är någon åsikt - kort sagt att bli intellektuellt osårbar. Detta är emellertid omöjligt eftersom han redan från början betraktar idéer som klichéer" (ur Konst och antikonst).

Jag suger av kukar, jag suger av ömkliga kön. Det smakar salt, av mina tårar och deras orena hantering. Det ömkliga är erkänt. Fuck you susan sontag. Det är möjligt att spränga idéer gång på gång, att motsäga sig själv och sina egna utsagor. I någon annan värld vill jag inte leva. Fuck you och fuck godsägaren och fuck francis bacon.

Samuel Beckett säger: Det enda säkra med den mänskliga kunskapen är att den är oviss, att människan är en non-knower, a non-can-er, en icke-kunnare. Anne-Marie Albiach säger: Det är någonting öppet. Så till den grad att jag inte vill kännas vid det jag har skrivit. Jag kan ingenting utantill. Jag minns inte. Jag minns inte ens hur böckerna är uppbyggda. Jag vägrar vetandet. I själva verket avskyr jag kunskapen. Eugene Ionesco säger: Hela vårt förnuft lider skeppsbrott i detta kaos. Vad kan man veta om rättvisan, fysikens lagar, historien, naturlagarna och mänskligheten om fundamentet för våra möjligheter att förstå är oss okänt? Anne-Marie Albiach säger: Alla självklarheter är mysterier för henne eller honom. Marcel Schwob säger: De begärde ingenting utom en varaktig okunnighet. De önskade viga sina liv åt eviga lekar. De förtvivlade inför livets arbete. Allting var bara förbi för dem.

Jag läser maskens text, jag låter maskens krälande lämna vätskande spår på min kropp. Jag tror på trilogier. Jag tror inte på Mircea Cartarescus överskattade trilogi, inte ens plumpheten lyckas han med. "Hennes könshår är rött som lenins skrifter." Jag tror inte på den. Jag tror på trilogier som i varje del söndrar varje försök till uppbyggnad.

Jag tror på masken. Jag tror på masken för masken är inte en larv. En larv genomgår förvandlingar. En mask är en mask och sedan kommer en ny mask. En mask är inte en larv som genomgår förvandlingar. En mask är bara en mask, en enkel mask.

Jag tror inte på den naturliga förvandlingen. Jag tror på transmutationen. Ett utförande som kräver blind tro och drivs av begär och utförs under tvång.

Jag tror inte på någonting.

Att inte fastställa något är den aldrig släckta drömmen om intet.

"Det viktiga är att jag aldrig kommer någonstans, att jag aldrig är någonstans, vare sig hos Mahood eller hos Worm eller hos mig själv, tack vare någon dispens, sak samma vilken. Det viktiga är att man ända till slutet fortsätter att sprattla i ändan av reven, så länge det finns vatten och stränder och så länge det i himlen finns en sportig Gud som hämningslöst plågar sin skapelse med fanstyg av alla slag. Jag har svalt tre krokar och är fortfarande hungrig. Därav tjuten. Vad det är skönt att veta var man är, var man ska stanna, utan att vara där! Då återstår bara att sträcka ut sig i lugn och ro i den ljuva förvissningen att för all evighet vara ingen."

Samuel Beckett, ur Den Onämnbare

Och vidare: Men jag har till sist insett att alla mina anteckningar har en förarglig tendens att utplåna det de borde meddela (ur Malone dör).

Dagens outfit: A worm

garden of deadly delights

gnidas in / i / gnidas / tappa andan / knådas / måste komma loss / nu / måste / Sanatoriet / driver mig / till vansinne / Måste / nu /

Dagens outfit: Drunkningsdöd

svenska panoptikon

Jag har slutat tvätta mig, rester av sperma är ingrott över hela min kropp. Solen skiner utanför. Jag är ljuskänslig. Det luktar illa här inne på godset.

Jag hittar en dikt.


Kom och se och betitta:
mörderskan Pila Britta!
Utanför tvist och klander
ävenså mördaren Ander!

Krökt som ett barn som gnäller
visar vi Rockefeller.
(Likaså gul i tapeten
var han i verkligheten!)

Kom och se och beskåda:
krigsinvaliden i låda.
Helst när månen är klorblek.
Allt i naturlig storlek!

Allt är rejält och äkta.
Helst när ljusen är släckta.
(Taxeringskalendern må skilja
Franco och mördaren Lilja.)

Lilleputtar och resar.
Hitler sträcker åt Ceasar
en bägare vin - bak ryggen
har han en kniv den styggen!

Allt är rejält och fakta.
Kom och se och beakta.
Intet rosas och risas.
Allt bara förevisas.

Kom rätt nu och betitta
Morgan och Pila Britta.
Snart - som I alla veten,
kommer den stora kometen!

Viftar han till med svansen
då tar det slut på dansen.
Dallergräset och eken
åker tillhops ur leken.

Allt går bort och är undan
- gapskratt och stilla begrundan.
Kom i tid och betitta
människan Pila Britta.

Vaxkabinett av Nils Ferlin, ur diktsamlingen Goggles (1938)

lätta fingrar tungt huvud

Huvudvärk, trötthet, nakenhet. Ligger kvar i sängen, tittar på danska naturdokumentärer om elefanter och blåvalar. Gav godsägaren en avsugning, hans sperma i mitt ansikte och hår. Huvudvärken lättade. Jag har mens, annars skulle jag gärna vilja befinna mig i ett tillstånd av sönderknullning. Får nöja mig med smisk på stjärten och kroppsvätskor.

Dagens outfit: Godsägarens händer