om det omöjliga

”Att skriva är att vara ingen. ”Död”, sade Thomas Mann. När vi skriver, när vi anropar, är vi redan likadana. Försök. Försök när ni är ensamma i ert rum, fria, utan att någon ser er, att anropa eller svara inför avgrunden. Att ge er hän åt svindeln, det ändlösa havet av anrop. Man vet inte hur man skall ropa ut detta första ord, detta första skrik. Man kunde lika gärna ropa på Gud. Det är omöjligt. Och ändå gör man det.”

Ur Margeuerite Duras egna förord till Fartyget Night