lindansarlekar utan slut (del iii: å solange)

[...] men att driva omkring på gatorna och inte förstå vad det är med en, att pressas i en samhällsmaskin och veta att varje sekund dör någonting man vet inte vad, att skynda på med detta döende för att uthärda det: att skära av den grova nerv som leder smärtan

skalpell som letar i det mörka köttet
vilka trådar söndersliter du och vet du
vart den roten ledde som du avskar?
o upplysta skalpell i mörka köttet

här föreligger intet behov av annat än en rungande örfil som botar inbillningssjuka)

Willy Kyrklund, ur Solange