manual för maskinflickor (del v: omvärlden och det inre)

Omvärlden lämnar mig aldrig ifred, låter mig aldrig vara likgiltig. Jag vill att blicken ska föda ordningen.

Isabella Varricchio, ur Pioner

Spelar upp vansinnesscener framför spegeln, iscensätter min egen hemlöshet, sätter på mig en uniform, avskyr det urtunnade håret, spelar tiggare.

...

Lägger jag mig uppe på loftet i urskogen -
kokande hett, ljust dygnet runt; tackar gudarna för att blicken bibehålls, att omvärlden fortfarande är verklig. Möblerar om bland klippdockorna, styr upp och återställer. Vänder huvudet uppåt, täcker ansiktet med skynken.

P.s: Onanerar dynget runt. Smörjemedlet har återkommit; den vätska som förjagades av cellgiftet flödar inuti mig nu. Onanerar utomhus, intill albinosyster i sängen, skavfötters, i provrummen när jag provar reaklänningar. Är kåt hela tiden, vet inte vad jag ska göra av den här lusten. Hoppas på att Godsägaren är redo att stilla, förjaga, dunka ur mig detta. Längtar.