manual för maskinflickor (del vi: vätesuperoxid)

Jag är skön som en stendröm, ni dödliga män,
och min barm, där så många till blods sig ha kyssts,
skall dock alltid få skalden att älska mig än
med en glöd som materien evig och tyst.

Som en sfinx mot azuren jag fyller mitt värv,
och jag är som en strålande svan till att se;
jag hatar all rörelse, linjens fördärv,
och har aldrig förletts till att gråta och le.

Inför mig och min hållnings förnäma behag,
som av stolta statyer jag låtsar mig låna,
få skalderna grubbla i all deras dag.

Ty jag har, för att älskarnas sinnen förvåna,
speglar för tingen av trolskaste slag:
mina ögon, där eviga klarheter blåna.

Charles Baudelaire