efukt-ångest (del III: förvrängningarna)

”Om det fanns ett paradis i manipulationerna med de underbara reproducerade bilderna som jag ägnade mig åt, skulle jag ha trott på möjligheten av en befrielse ur detta, för denna sysselsättning var ju ändå en självständighet, ett trots mot en ännu tidigare osäkerhet, men när inte ens det var möjligt.”

Lars Norén, ur Salome, Sfinxarna

Målar bilder, manipulerar bilder, reproducerar dem, klär det i maskeraden av språk. Orden är bara en dräkt. Oftast sprängs dräkten eftersom den inte har förmågan att klä bilderna. Bilder vill inte vara påklädda, ger dem andnöd. Är då detta en befrielse - när bilderna kläs i en dräkt som för bilden är godtagbar så visst - men oftast funkar det inte. Därmed ingen befrielse.

Men när inte ens det var möjligt? Så - vaddå? Omfamnar det omöjliga ju - men gör ont, alstrar ont, skapar ont.

c´est moi (et toi)

"sexuellt vriden, otrogen, manipulativ och falsk nymf som systematiskt avverkar killar in absurdum så fort de kommer i din väg"

Exet (citerad ånyo. Älskade honom verkligen, obsessed. Överlevnadsstrategi: Rädda sig genom självstympning. Goodbye my love. P.s: Jag kommer alltid vara en hora.)

förtäckta meddelanden

Hittar en massa lappar begravda i högarna av horkläderna, en massa meddelanden i de hemliga marsvinsgångarna.

Har inget minne av att jag skrivit dessa lappar.

Har svindel.

Driv dig själv/längre&längre/

Svaga ögon - ljuskänsligheten har maximerats.

Pulsen i höger öra.

Innesluten till ett slött molande nätverk.

Plats för Bön&Självförverkligande

Vill rensa upp, hitta den färdigslipade kristallen.

Töcken.

Follow the white rabbit.

Bär en klänning med hästar på.

Petar mig själv ständigt i näsan.

Kanske svaret kommer till mig senare ikväll.

Nu ska jag fortsätta rensa.

formikofili (del II)

Något som rycker i skogen, rycker mig, rycker fågel, rycker grävling att jagas av. Svamp -arna, trall -arna, eko, ekot P1, radiotune, mansrö -sterna, stenarna, bröst byta kläder i tid och o -tid Skogen är mitt omklädningsrum, djuren är det som jagas, jagar mig från män -niska, maniska. Radion i skogen, fåglarnas röster, mansröster. Trösten. Trastens ljud, kvitter, drillande. Drilla mina bröst. Trilla min tröst. Tra- tra- la Trast - na. Mitt kött trillar av, mitt kön, min hud. Jag är avpälsad, fettlös, bara ett skelett i skogen. Ett vårdslöst djur. Trillar runt, drillar med djuren med männen, mansrö - sterna; ljud från radio. Täppas Fågelberg knullar som en hund. Ett djur i mig i skogen, mark rycks undan, ry -cka undan, ryta grävling, jagas.

manual för maskinflickor

"Det är jag som är Maskinflickan. Alla ska dö men jag ska dö först."

Ida Linde, ur Maskinflickans testamente

utdömda platser och hunger

Det finns platser att besöka. Det finns hotell men inga jag för tillfället har tillgång till, alla verkar vara utrymda och låsta.

På den här platsen fungerar inget för tillfället. Godsägaren är stum. Olimpia har gömt sig bland dockorna. Jag är enormt hungrig men vet inte hur man lagar mat, därför proppar jag i mig sliskiga sötsaker. Borde klippa pappdockor, borde ställa upp dem på led för att sedan häfta dem samman, först då kommer befrielsen. Måste göda strimman ljus, måste en massa saker, hela tiden, och tro mig, detta med att vara tvungen dödar minsta lilla strimma.

Nu: Äta något, helst kött, helst något med svans.

Sedan: Kanske se en våldsfilm, kanske dränka mig i liljekonvaljdoft, försöka minnas drömmen jag hade inatt, smeka Olimpia, försöka sova, göda utväxter.

the face of the day

Jag har i alla fall inte tappat ansiktet ännu.

Dagens outfit: Ljusbländande

godsägarens omhändertagande

Som plåster på såren för fredagens utflykt med bränd hud och bilder på näthinnan som aldrig vill försvinna ger godsägaren mig ett fång dockor. Jag tackar och tar emot. Han bjuder ut mig till havet och sanden. Jag tackar och tar emot.

Jag bränner ingenting förutom läpparna.

Väl hemma på godset tvättar vi oss. Godsägaren tänjer ut mitt anus. Vi gnider oss mot satinkuddarna.

Idag har jag frossa. Huvudet är tungt.

Godsägaren har installerat ett nytt gökur på väggen. Pendeln tickar. De tunga kottarna av massivt material drar sig mot golvet. Jag vill lägga mig under gökuret med öppen mun men gör det inte.

Godsägaren ger mig ingen uppmärksamhet idag.

Jag sitter i soffan och snorar. Huvudet blir allt tyngre och ingenting blir bättre. Den där idioten som fick ett epileptiskt anfall utanför godset i fredags stör mig fortfarande. Mina armar börjar som tur var att svalna.

Gårdagens outfit: Sand och Godsägarfötter

architectural metaphor

"Jag hatar att inte veta vad som är årstiden och vad som är biverkningar och vad som är min omgivning och vad som är jag. Om jag ska vara en funktion av allt det där vill jag ha såväl formeln som dess konstanter klara för mig."

Martina Lowden, ur Allt

Även fast jag strävar efter okunskapens förlovade land i mångt och mycket och i alla slags utbredda sammanhang så är jag, i detta avseende, tvungen att hålla med.

Ja, jag vill veta!

Ja! Jag vill ha såväl formeln som dess konstanter klara för mig. Ja! Jag vill ha såväl kartan över mitt innandöme som mätinstrumenten för all yttre påverkan.

Jag blir galen av att inte veta.

att skapa helhet genom söndring

Om detta är en plats för uppbyggnad vill jag hellre ha en plats för sönderfall, uppluckring, kontrollförlust.

Vad gör jag då?

Raderar alla referenser, bryter sönder dockors kroppar, går inåt?

Nej.

Everybody get so much information all day long that they lose their common sense.
- Gertrude Stein

Jag återger. Jag återupprepar mig själv.

Fyller det mig med förakt?

Nej.

Allt som jag är trött på gör jag, och så gör jag det lite till.

Dagens outfit: Much is more

memories of the doll theme

I alla fall några måste tvunget presenteras.

Hello!

Säg hej till mina begärsmutationer, till mina isärplockade dockprinsessor, till min benmärg, till dem som inte kan tala, inte tänka, till plastfigurerna med ledade lemmar, hej! En kroppslighet bortanför språk, en plastisk skönhet. I förlängningen kött och blod. Vad kan man göra med kropparna? Med köttet? Med blodet? Allt är möjligt. Jag återgår. Jag har inga redskap längre. Mina vänner i glas och porslin, i lera och plast hjälper mig att komma på formeln.

Ångorna av latex och eter. Gipsutgjutelser. Ståltråd och träställningar. Vax. Vad mera? Celluloid. Huvud. Skulderplatta. Papier-maché. Skårhuvud.

Säg hej till Bianka!

Säg hej till Aurora!

Säg hej till Isadora!

Säg hej till Viola!

Säg hej till Denamur Bébé!

Säg hej till Albertina Marque!

Säg hej till Gertrud!

Säg hej till Elise!

Säg hej till Kersti Bébé!

Säg hej till Gerhard!

Säg hej till Gretchen!

Säg hej till Elizabeth Goebel!

Säg hej till Lilly Reinhardt!

Säg hej till Fransiska & Edna!

Säg hej till Charlotte Ellis!

Säg hej till Augustine!

Säg hej till Martha Chase!


Dagens outfit: Sprutor (Den Stora Medicindagen)