lily skynda dig hit!

Kära Lily,

Automatiska halsläkare går lös, letar efter apflickor som dig. Kom till mitt kabinett; har gasmasker och krämer och piller och annat som domnar. Kom. Här är du trygg. Olimpia ska göra sitt, med svansen behärskar hon smärtan, lindrar och kittlar. Jag väntar.

fake diordreams

Det här är en riktigt dålig dag.

Huvudet är tungt, värken strålar ut över ögonlocken, näsbenet skaver, nacken har fastnat. Det här är en riktigt dålig dag. Ingen räddning någonstans. Måste stänga igen Pandoras ask, måste lägga mig bland satinkuddarna (iklädd den silvriga bikinin jag faktiskt fick av godsägaren. Just nu skaver den dock mot min ömma hud).

Har tagit mina mediciner, ska sova nu, helst i flera dygn, inte för att jag egentligen är särskilt trött utan främst för att förjaga värken, skrämma bort det absolut tunga, drömma om upplösning och invandrarbarn, om refuger och bordeller.

Nästa gång jag öppnar asken ska den lilla fågeln möta mig, strimman ljus ska ha vuxit sig starkare, den tid av tröstlöshet som sipprat in genom hud och sinne ska, förhoppningsvis, ha nått ett slut.

också en drunkningsdöd

"Repen lindas runt mina bröst mitt skrov. Ljudlöst föser jag bålet över havsytan, ryggen nedåt knäveck strax under kallt vatten. Känsliga bits de av sjuka fiskdjur och hämndlystet knyter du sjukdom av rep. Jag kan se solen men den vill aldrig svara på mina rop, mitt ansikte min ovansida ständigt kyld. Du låter mig också vara. Låt mig inte vara."

les jours

efterlyses: gränsvarelserna

Då.

Det var våren 2005.

Jag och några flickor var inlåsta i en herrgård. Vi bytte rum med varandra. Vi såg aldrig varandra nakna. Vi jämförde våra liv. Den som hade stoppat i sig mest vann, vare sig det handlade om att spruta in det i analen eller munnen eller i huden. Våra hål var vår överlevnadsstrategi. Att fylla upp dessa hål fick oss att känna oss levande, tillfredsställda. Det var även dessa hål vi gång på gång störtdykte ner i, föll handlöst ner i, utan några strategier för hur man någonsin tar sig upp igen. Stegar, skyddsanordningar för bergsklättring, livremmar, rep. Inget som hjälpte för tillfället. Vindlande hål.

Att frossa är ett överlevande. Denna glupskhet fick oss att känna oss levande, fick oss att känna oss som andra. Glupskheten är en livslust.

Kvinnorna som arbetade på herrgården skulle vara våra föredömen. De gjorde allt med måtta, de gröpte aldrig ur sig själva. De lärde oss reglerna för måttfullheten. De var feta och vindögda.

Jag hatar dem fortfarande.

Utanför mitt fönster var vedboden dit en flicka rymde en gång. Hon kom aldrig tillbaka. Jag ångrar ibland att jag inte följde med henne.

hanterandet av verkligheten

Jag antar att det måste vara tungrott. Är inte förmögen att hantera något annat.

Jag är en ytterst präktig flicka, så är det, men inte skäms jag för det. Man måste ta livet på allvar, så är det bara.

Vi knullade inatt, jag och godsägaren. Han spenderade äntligen natten med mig. På grund av alla medikamenter jag stoppar i mig förvandlas mina slemhinnor till sandpapper, tuber av glidmedel är därför nödvändigt. Det gör inget. Jag är van med hanterandet av salvor.

Jag tycker om att känna mig våt, även fast det är på behjälplig väg. Jag tycker om att känna mig som ett träsk.

Mitt underliv ömmar idag. Olimpia har spytt vid fyra tillfällen idag. Ljuset från fönstret svider i mina ögon, det är trots allt inte lika starkt längre som det var för några veckor sedan.

Jag är ockuperad. Denna känsla av ockupation leder bara till ett tillstånd: stillestånd. Jag är så van med stillestånd, med oförmåga. Jag hyser inte ens längre någon lust att ens försöka vilja bryta upp den.

Dagens outfit: Vägbeskrivningar