Det här är en riktigt dålig dag.
Huvudet är tungt, värken strålar ut över ögonlocken, näsbenet skaver, nacken har fastnat. Det här är en riktigt dålig dag. Ingen räddning någonstans. Måste stänga igen Pandoras ask, måste lägga mig bland satinkuddarna (iklädd den silvriga bikinin jag faktiskt fick av godsägaren. Just nu skaver den dock mot min ömma hud).
Har tagit mina mediciner, ska sova nu, helst i flera dygn, inte för att jag egentligen är särskilt trött utan främst för att förjaga värken, skrämma bort det absolut tunga, drömma om upplösning och invandrarbarn, om refuger och bordeller.
Nästa gång jag öppnar asken ska den lilla fågeln möta mig, strimman ljus ska ha vuxit sig starkare, den tid av tröstlöshet som sipprat in genom hud och sinne ska, förhoppningsvis, ha nått ett slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar