spädbarnsdockor i kvadrat

2009 är året.

2009 är året jag kommer få en massa levande dockor att leka med. Under julgranen kommer alla spädbarnsdockor kravla, alla genetiskt skadade. Livet börjar om på nytt, arvet förs vidare.

Under 2009 kommer jag bli:

• Syster (åt min fars & den polska flickvännens kommande barn)
• Faster
  
• Faster igen
  
• Morfars syster
  

Angående min far.

Min far är mycket gammal. Han har varit tillsammans med många exportbrudar. Han har haft flickor från alla länder, i alla färger, de har alla varit i min ålder. De har haft magnifika kroppar, de har varit gudinnor i köket, de har supit både mig och min far under bordet. Min far är en butterfly, en sugar daddy, en ömtålig sak, en kärlekstörstande man, en kontrollerande man. Nu är han tillsammans med den polska flickvännen, nu ska de få en liten spädbarnsdocka. Det kommer bli hans femte.

Jag längtar till julafton, jag längtar till glitter och blänkande kulor, till presentpapper och jollrande stämmor. Det är just det här som kommer luckra upp hat och långsinthet.

Nu ska jag snart slussas vidare till kyrkbyn utanför staden, till min famor som nyligen kommit hem från Thailand, som ska bjuda på påskmiddag och thailändska klädkopior från Dolce & Gabbana.

Dagens outfit: Sommarskorna

dominatrix

Oäkting. Bortopererad tå. Höftproblem. Längdskidåkardrottning. Dominant. Asocial. Feeder. Sträng. Kylig. Härskarinna. Väverska. Grand Old Lady.

Min mormor.

Jag åker tåg genom hela Sverige, jag åker tillsammans med bror. Jag börjar tröttna på det här livet, att befinna mig i samvaro med människor. Det krävs så mycket uppmärksamhet, så mycket iakttagelse och lyhördhet. Jag måste vara på min vakt. Jag förvandlas till lilllasyster riding hood, rädd för att trampa på tår. Och så slussas jag vidare, till ännu ömmare tår, till mormors amputerade tåstump.

Jag saknar Olimpias sträva tunga och vassa klor, jag saknar mina dockor och godsets båda flyglar. Främst saknar jag godsägaren. Jag saknar hans röst, hans händer, hans längd, hans mörkhet och lockhåriga hjässa. Jag saknar hans kuk.

I det här familjelivet på släktgården reduceras jag. Jag öppnar knappt munnen längre, jag göder hat.

Nu måste jag hjälpa mormor att steka fisk, att massera fötter, att leta efter de borttappade guldörhängena, att skotta snö, att mata fåglarna, att dammsuga heltäckningsmattan. Det är jag skyldig henne för sorgen hon hyser.

Jag håller på att förgås här, att svepa in mig i rött tycks vara den enda lösningen. O godsägare! Varför? Varför skickar du iväg mig på resor som du tror ska verka gynnande på min hälsa? Hellre sitter jag inlåst på godset, öppen för dockors lekar, besattheter och perversa lustar.

O godsägare, varför?

Mitt språk urholkas, mitt varande suddas ut, jag vet inte vem jag är. Jag är förslappad, slö, avmätt. Jag accepterar detta tillstånd men inombords gråter jag.

O godsägare, kom och hämta mig!

Dagens outfit: Red Riding Hood & Obotlig Längtan

familjeliv

Det går inte att orda mycket om min lobotomerade bror, nej, det går inte.

Han experimenterade med sina frontallober i unga år. Sedan dess har han inte varit sig lik. Eller så står han sig själv närmare än någonsin just nu, jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag vet ingenting om min brors tillstånd, kan inte uttala mig om det, är inte förmögen till det.

Jag bara sitter, förslappad, och betraktar det lilla familjelivet.

Dagens outfit: Experimentmössan