Visar inlägg med etikett farmor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett farmor. Visa alla inlägg

7 maj 2009

återkomsten

De är tillbaka igen: far, polska flickvännen och farmor. Självklart har de presenter med sig: rött vin, vitt vin, starköl, choklad, polska kakor. Bordet dukas upp med glas och flaskor. De är slitna, ser nästan skärrade ut, ska prompt ha några glas innan de vågar sig ut.

Det är kallare idag än sist de var här, de är klädda i täckjackor och foppasandaler. Vi lämnar godset, tar en promenad ut på gatorna, tittar i skyltfönstren efter barnvagnar och prinsesskläder.

Himlen är grynig, det finns en liten antydan till att spricka upp men det verkar gå jävligt trögt. Jag har gasmasken på mig, godsägaren finns tätt intill mig. Vi äter thaimat eftersom farmor vill ha. Hon har misslyckats med sin bantningskur, hon har blivit gödd av åldrande polska tanter.

De berättar om sin vistelse i Polen, att de har grillat korv och dansat, tagit promenader längs med vattenbrynet, supit skallen av sig. Allt har gått väloljat till.

Jag kan inte lägga upp några bilder från örnarnas näste just nu, polska flickvännen befinner sig nämligen bakom mig. Överhuvudtaget cirkulerar de alla runtomkring mig, plockar bland mina saker, möblerar om bland porslinskatter, skrämmer iväg godsägaren. Jag lägger upp andra bilder istället.

Dagens outfit: Föda för djur

1 maj 2009

min farmor - bröst, tabletter & död


Ett minne.

Jag är kanske 10 år. Jag och farmor ska ta en tupplur tillsammans i hennes dubbelsäng.



Vi ligger i dubbelsängen, tätt tillsammans. Det är sommar. Sovrumsfönstret står öppet, de tunna gardinerna fladdrar, tapeterna är blommiga. (Det är i detta sovrum jag senare har min första hypnagoga.)

Farmors bröst är stora, mjuka och lite porriga. Jag älskar hennes bröst.

Hon verkar ha somnat. Jag makar mig lite närmare henne, hela tiden med min blick fixerad mot hennes stängda ögonlock, livrädd för att hon när som helst ska öppna ögonen. Hennes andning tyder dock på att hon faktiskt sover. Millimeter för millimeter flyttar jag min hand närmare hennes bröst. Det känns lite för utstuderat. Tänk om hon skulle vakna och komma på mig! Jag byter taktik. Jag låtsas sova istället. Jag gör ett tungt utfall med handen, i "sömnen", så att handen hamnar på hennes bröst. Jag blir stel i hela kroppen, fixerar min blick mot hennes stängda ögon för att försäkra mig om att hon fortfarande sover. Det gör hon. Jag blir djärvare. Jag stirrar i hennes ansikte, full av skräckfylld fasa och upphetsning, börjar smeka hennes bröst, börjar knåda dem.

Plötsligt slår hon upp ögonen! Jag slår snabbt ner blicken, låtsas sova. Bakom mina stängda ögonlock har jag hennes blick intakt. Den är inte anklagande, snarare road. Men det hjälper inte. Jag skäms så att det gör ont, jag skäms som en hund. Jag är inte en liten flicka längre som kan komma undan med sådana här pinsamma begärsutgjutelser. Jag är äldre än så.

Min farmor. Den korta kurviga kvinnan. Alltid solbrun, alltid med varm hud. Alltid med solglasögon. Farmor. Klädd i snygga utmanande kläder. Alltid i högklackat. Alltid med brösten framme på somrarna. Farmor. Hon älskar att resa. Hon älskar att dansa. Hon älskar att ha kul. Att dricka. Att se på unga män. Att testa nya saker. Att röka hasch. Att surfa på vågorna i Sydostasien. Att prata om kvinnokroppars utveckling och formbarhet.

Ett annat minne.


Farfar dog en sommardag när han satt ute på verandan medan farmor var ute och cyklade med sina systrar.

Efter att den första chocken har hunnit lagt sig bestämmer sig farmor för att hon vill behålla farfars döda kropp över natten, bara över natten, bara så att hon kan få en sista natt tillsammans med honom. Hon ställer upp en tältsäng i vardagsrummet. Farfars döda kropp blir ditburen av sönerna.

Hon ringer efter mig och albinosyster. Vi är vuxna då.

Hon ber oss att hålla henne och farfar sällskap över natten. Vi gör så. Jag, albinosyster och farmor lägger oss med madrasser, filtar och kuddar runtomkring farfars döda kropp Han har redan förvandlats till cement. Han har fortfarande gummistövlarna på sig efter sin arbetsdag i trädgården. De är jordiga. Farmor håller hans hand under hela natten. Hon matar mig och min syster med lugnande tabletter så att vi ska slappna av tillsammans, så att vi ska få en riktigt mysig natt tillsammans.

Natten lägger sig över oss. Vi sover inte en blund, alldeles för höga, gripna av farmors förvirrade tal, hennes sorgtyngda stämma som maler hela natten, hennes avskedsgråt till farfar.

30 april 2009

främmande

I dusterna av vildsvinsinfluensan får vi vittring på en doft som känns mycket välbekant. Olimpia tar sats från väggarna och kutar från flygel till flygel.

Vi får främmande.

Det är inte vilket främmande som helst.

De rumlar in på godset - min far, polska flickvännen och farmor. De har kört i ilfart med Mercedezen från hålan ända fram till vårt gods.

De tänker stanna en natt innan de fortsätter färden till Polen.

Polska flickvännens mage är ännu svullnare än sist jag såg den. Brösten är iögonfallande stora. Hon kedjeröker, har stora solglasögon och bär sin mysdress som om den vore en aftonklänning. Far har svarta fingrar på grund av trycksvärtan från alla gratistidningar han kan samla på sig i den här staden.

Farmor befinner sig på stenhård bantningskur efter sin senaste resa i Thailand. Hon äter ingenting.

Godsägaren och jag blir förvånade av det högst oväntade besöket men blidkas strax av alla presenter de har med sig: orkidéer, kaffekoppar, läslampor, snäckor, godis, bullar, ögonkrämer, maskaror, deoderanter och genomskinliga spetsunderkläder.

Vi går ut på en promenad.

Vi sätter oss på en uteservering i den gassande solen, äter chilinötter och dricker öl. Far, polska flickvännen och farmor slås av hur många utlänningar och epileptiker som finns på gatorna i min stad. De förundras över karusellerna, duvorna, de utslagna blommorna, svarta män och polska gästarbetare.

De försvinner lika snabbt som de kom.

De efterlämnar sig en doft av något som jag inte riktigt kan fastställa.

Dagens outfit: Doftkörtlar

12 april 2009

spädbarnsdockor i kvadrat


2009 är året.

2009 är året jag kommer få en massa levande dockor att leka med. Under julgranen kommer alla spädbarnsdockor kravla, alla genetiskt skadade. Livet börjar om på nytt, arvet förs vidare.

Under 2009 kommer jag bli:
  • Syster (åt min fars & den polska flickvännens kommande barn)
  • Faster
  • Faster igen
  • Morfars syster

Angående min far.


Min far är mycket gammal. Han har varit tillsammans med många exportbrudar. Han har haft flickor från alla länder, i alla färger, de har alla varit i min ålder. De har haft magnifika kroppar, de har varit gudinnor i köket, de har supit både mig och min far under bordet. Min far är en butterfly, en sugar daddy, en ömtålig sak, en kärlekstörstande man, en kontrollerande man. Nu är han tillsammans med den polska flickvännen, nu ska de få en liten spädbarnsdocka. Det kommer bli hans femte.

Jag längtar till julafton, jag längtar till glitter och blänkande kulor, till presentpapper och jollrande stämmor. Det är just det här som kommer luckra upp hat och långsinthet.

Nu ska jag snart slussas vidare till kyrkbyn utanför staden, till min famor som nyligen kommit hem från Thailand, som ska bjuda på påskmiddag och thailändska klädkopior från Dolce & Gabbana.

Dagens outfit: Sommarskorna