det ska va gött att leva

jag dricker mintlikör och gnager på grisfötter.

herregud! klippdockan är sagolik, storartad, fantastisk! idag lider vi alla av hybris och upphetsning som förtär. idag dör jag.

klippdockan! var hälsad!

hjärtat dunkar i mig, revbensbågarna gnager.

herregud...

efukt-ångest (del III: förvrängningarna)

”Om det fanns ett paradis i manipulationerna med de underbara reproducerade bilderna som jag ägnade mig åt, skulle jag ha trott på möjligheten av en befrielse ur detta, för denna sysselsättning var ju ändå en självständighet, ett trots mot en ännu tidigare osäkerhet, men när inte ens det var möjligt.”

Lars Norén, ur Salome, Sfinxarna

Målar bilder, manipulerar bilder, reproducerar dem, klär det i maskeraden av språk. Orden är bara en dräkt. Oftast sprängs dräkten eftersom den inte har förmågan att klä bilderna. Bilder vill inte vara påklädda, ger dem andnöd. Är då detta en befrielse - när bilderna kläs i en dräkt som för bilden är godtagbar så visst - men oftast funkar det inte. Därmed ingen befrielse.

Men när inte ens det var möjligt? Så - vaddå? Omfamnar det omöjliga ju - men gör ont, alstrar ont, skapar ont.

heil britney

Britney torkar upp hundbajs med sin Chanelklänning. Hennes ögon rullas bakåt då fotograferna ska föreviga henne. Det här är bara början.

stridsutmattning

Klippdockornas antal (har räknat dem) överstiger den summa jag är förmögen att hantera. Tiden är knapp innan jag åker till Adriatiska havet och solar naken i forna tiders spillror av Balkankrig men då är då och nu är nu

...

Har inte tid att kräla runt i stoftet av det här godset. Längtar tills jag får bränna ner det helt och hållet. Är i själ och hjärta en pyroman, kommer alltid förbli. Måste fylla i försäkringspapprena.

...

Detta virus smittar.

...

Och så är det ju nationaldagen på lördag. Då vill jag roa mig kungligt, kanske till och med bränna upp gasmasken. Har inte tid. Fan, nu vill jag våldtas. Vid starka känslor behöver jag lugna mig med stark fysisk och psykisk belägring.

Dagens outfit: kom igen NU för i HELVETE

förtäckta meddelanden

Hittar en massa lappar begravda i högarna av horkläderna, en massa meddelanden i de hemliga marsvinsgångarna.

Har inget minne av att jag skrivit dessa lappar.

Har svindel.

Driv dig själv/längre&längre/

Svaga ögon - ljuskänsligheten har maximerats.

Pulsen i höger öra.

Innesluten till ett slött molande nätverk.

Plats för Bön&Självförverkligande

Vill rensa upp, hitta den färdigslipade kristallen.

Töcken.

Follow the white rabbit.

Bär en klänning med hästar på.

Petar mig själv ständigt i näsan.

Kanske svaret kommer till mig senare ikväll.

Nu ska jag fortsätta rensa.

efukt-ångest (del II)

"Tvångsmässigt tänker Anna alltid på obehagliga saker som enkelriktat passerar hennes hjärna. Spärrbommen öppnas alltid för att släppa in saker med den släpper inte ut dem igen. Hennes hjärna är fullproppade med motbjudande ting och nödutgången är förbommad."

Elfriede Jelinek

efukt-ångest

Hävdade förut en gång att jag var trött på att älta blicken. Förvisso är det delvis sant, är verkligen trött på att älta blicken, men å andra sidan är det blicken som hela tiden belägrar mig, etsar sig fast på mina näthinnor, hur mycket jag än försöker manipulera.

Är slav.

Allt annat är bara inbillningar.

du sköna gamla värld

Godsets fyra väggar, kuk-uret och Olimpias vansinne. Dagarna blir allt snävare ju mer tiden krymper. Jag är ingen människa. Jag tror aldrig jag har varit en.

Dagens outfit: Spetsstjärt

dansa min docka

Vad jag önskar att mina pappdockor var av kött.

Hela hela tiden är jag rädd för att förlora något. Hela tiden är jag vettskrämd. Medicinerna blockerar mig, cellgifterna får min hjärna att ruttna. Jag utforskar hellre mig själv genom ett filter än att våga lite mer, våga något annat. Jag för inga samtal med några andra för jag är så jävla feg, livrädd för att krympa ännu mer. Det är därför jag sitter inlåst, det är därför.

Doften jag tyckte mig skönja tidigare, den där ruttna som jag tyckte far, polska flickvännen och min farmor efterlämnade sig - den härrör från mig, från min fitta, min mage, min hjärna, min kropp. Den är från mig.

Det måste ske en återkomst, en återgång till en tillvaro där jag är sprillans ny, något krävs, inte baka in i ord mer, inte försegla suckar för att sedan skicka tillbaka dem till mig själv igen. Inget mer. Något annat.

Lederna i min kropp är till sin karaktär mycket lik mina tankar, förhårdnade knotor av ett upprepande vokabulär. Det talspråkiga systemet har jag aldrig ägt. Jag har fortfarande inte tagit dagens medicin, jag vill inte. Kroppen blir ännu hårdare. Det kanske är det som krävs. Så att jag kan lägga mig mellan lakanen, lägga mig bland det illaluktande satintyget och invänta ännu en ny dag.

Imorgon är en annan dag. Imorgon

samantha fox spring

Jag har inte tid med det här, leka lekar där jag är min egen sjukdomsgödda figur, har inte tid med det här, att samla på bilder av hud och minnas gammal skamlig kommunikation. Jag har ett liv. Jag har annat att sysselsätta mig med. En massa klippdockor väntar på att bli utskurna. Salomé och Sue-Ellen kanske vill träffas. Solen skiner där ute. Människor sällar sig till lemmeltåg. Högra flygeln kokar under sitt gröna koppartak. Mina plastdockor smälter. Fönster behöver putsas. Godset håller på att bli begravd bakom hinnor av smuts och avgaser. Gatorna svettas. Mitt hjärta skälver. Det vilda hoppet gror inuti. Krämer, salvor och medikamenter har ett slut. Slutet är inte nu, men om ungefär en månad. Det har pågått i ett år. Äntligen. Snart. Slut.

Men då är då och nu är nu.

Så.

Vad göra nu? Svettas härinne? Sitta och sörja den hud som skulle kunna bli bränd? Jag vet inte.

främmande

I dusterna av vildsvinsinfluensan får vi vittring på en doft som känns mycket välbekant. Olimpia tar sats från väggarna och kutar från flygel till flygel.

Vi får främmande.

Det är inte vilket främmande som helst.

De rumlar in på godset - min far, polska flickvännen och farmor. De har kört i ilfart med Mercedezen från hålan ända fram till vårt gods.

De tänker stanna en natt innan de fortsätter färden till Polen.

Polska flickvännens mage är ännu svullnare än sist jag såg den. Brösten är iögonfallande stora. Hon kedjeröker, har stora solglasögon och bär sin mysdress som om den vore en aftonklänning. Far har svarta fingrar på grund av trycksvärtan från alla gratistidningar han kan samla på sig i den här staden.

Farmor befinner sig på stenhård bantningskur efter sin senaste resa i Thailand. Hon äter ingenting.

Godsägaren och jag blir förvånade av det högst oväntade besöket men blidkas strax av alla presenter de har med sig: orkidéer, kaffekoppar, läslampor, snäckor, godis, bullar, ögonkrämer, maskaror, deoderanter och genomskinliga spetsunderkläder.

Vi går ut på en promenad.

Vi sätter oss på en uteservering i den gassande solen, äter chilinötter och dricker öl. Far, polska flickvännen och farmor slås av hur många utlänningar och epileptiker som finns på gatorna i min stad. De förundras över karusellerna, duvorna, de utslagna blommorna, svarta män och polska gästarbetare.

De försvinner lika snabbt som de kom.

De efterlämnar sig en doft av något som jag inte riktigt kan fastställa.

Dagens outfit: Doftkörtlar

hanterandet av verkligheten

Jag antar att det måste vara tungrott. Är inte förmögen att hantera något annat.

Jag är en ytterst präktig flicka, så är det, men inte skäms jag för det. Man måste ta livet på allvar, så är det bara.

Vi knullade inatt, jag och godsägaren. Han spenderade äntligen natten med mig. På grund av alla medikamenter jag stoppar i mig förvandlas mina slemhinnor till sandpapper, tuber av glidmedel är därför nödvändigt. Det gör inget. Jag är van med hanterandet av salvor.

Jag tycker om att känna mig våt, även fast det är på behjälplig väg. Jag tycker om att känna mig som ett träsk.

Mitt underliv ömmar idag. Olimpia har spytt vid fyra tillfällen idag. Ljuset från fönstret svider i mina ögon, det är trots allt inte lika starkt längre som det var för några veckor sedan.

Jag är ockuperad. Denna känsla av ockupation leder bara till ett tillstånd: stillestånd. Jag är så van med stillestånd, med oförmåga. Jag hyser inte ens längre någon lust att ens försöka vilja bryta upp den.

Dagens outfit: Vägbeskrivningar

bonjour tristesse

Vad återstår att göra i detta hus som har pelargoner och orkidéer i varje fönster, i detta hus vars hundratals klockor vägrar sluta ticka? Jag sitter inne på toaletten, har fötterna stödda mot lister och blommiga tapeter. Jag kan inte sluta onanera, måste förjaga gammellukten och matoset.

Mormor ligger inne i sitt sovrum med öppen mun och lyssnar på P4.

Jag orkar inte gå ut, vill heller inte vara kvar härinne.

familjeliv

Det går inte att orda mycket om min lobotomerade bror, nej, det går inte.

Han experimenterade med sina frontallober i unga år. Sedan dess har han inte varit sig lik. Eller så står han sig själv närmare än någonsin just nu, jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag vet ingenting om min brors tillstånd, kan inte uttala mig om det, är inte förmögen till det.

Jag bara sitter, förslappad, och betraktar det lilla familjelivet.

Dagens outfit: Experimentmössan

garden of deadly delights

gnidas in / i / gnidas / tappa andan / knådas / måste komma loss / nu / måste / Sanatoriet / driver mig / till vansinne / Måste / nu /

Dagens outfit: Drunkningsdöd