fuck you anemia

Sista veckan på riktigt nu!

Första fredagen på 49 veckor som jag inte har intagit den subkutana lösningen; sista lördagen jag sväljer avlånga piller; första dagen av godsets avveckling.

Sorgklädd idag. Vill ha strypsex och tvättas i urin. Nervös inför kommande livet, lättad över avslut. Vill bli fet. Vill ha musklerna och andningen och håret och givetvis hud som inte trillar av. Vill skapa reda i det maskinella inkråmet, vill skapa nya celler, dricka det renaste blodet.

...

Avvvecklingen sker långsamt, biverkningar kvar i upp till 2 månader framöver Ska dricka vin & äta tårta idag, av med peruken, leka trädgård och kalas, vara svarta prinsessan i pastellkavalkaden.

Men: svårt att andas. Klippdockor skriker i mina öron, ett stundande mord står på tröskeln, vill avrätta varje klippdocka, de driver mig in i väggen. Ska lära mig hur man gör när man mediterar, är i behov av djupandning (men främst strypning).

P.s: Kolla in skylten ovanför beach buggyn på bilden nedanför. Det är medicinen som nu är avslutad, ptroo ptro. Far hade verkligen förmågan att diktera min framtid.