klippdockors vokaler, deras ljudande; ljug

Modfälld.

Dagen började bra men så drunknar jag i bilder och flöden där min röst inte görs hörd, där den dränks bland andra. Otroligt tröttsamt. Det vill säga trött. På Mig Själv. Illamående.

Klippdockorna:

BESVÄRJELSE GENOM SKRATT
O, brist ut i skratt, skrattleter!
O, skratt upp, skrattleter!
Som skrattar med jätteskratt, som skrattialt ger sig hän åt skratteriet.
O, börja skratta så skratteliga!
O, superskrattala skrattebanors skrattsamma skrattleters skratt!
O, skratt ut åt alla håll skrattivt, o skratt från superskrattastiska skrattister!
Skrattbrygd, skrattbrygd,
Skratt iväg, beskratta, småskratt, småskratt,
Skrättlingar, skrättlingar,
O, brist ut i skratt, skrattleter!
O, skratt upp, skrattleter!

Velimir Chlebnikov

Klippdockornas hånfullhet och fjädrarna av skratt och kåporna av svart skriker i min skalle. Olimpia likaså. Hon kräktes idag, hostade upp hårstrån från mina peruker. Det luktade illa.

...

Idag vill jag pensla in min kropp i tjära, smörjas in i det svarta, en dräkt av ruttnat foder. Ske din vilja! Vill sluta klippa dockor och istället bara knulla. Vill använda kroppen och inte gömma mig bakom konturerna. Är så trött. På. Mig. Själv.

Allt sker med en fördröjning, är trött på det också. Långsamheten kväver mig, det absolut stilla undanröjer allt inuti mig, främst det som finns inuti min skalle. Måste bryta upp, ta fler raster, brännas av cigaretter, kanske träffa en vän eller två, typ Salomé och Sue-Ellen, bereda plats för avbrott, för avstånd, för avresor i följd på varandra, för mellanrum, stycka upp flödena, göra nåt, dödas av tåget, försvinna i mörka skogen, förjagas av älgarna, nåt.