några ord av ulf linde

Duchamp är svårbegripligheten själv. Där kan man säga att Duchamps egen estetik var en obegriplighetens estetik. Han ville inte bli förstådd. Duchamp menar att det som får en konstnär att överleva är något som ligger så djupt, så långt under alla bestämningar, att det inte går att formulera.
Någonstans slår det över i esoterism.
Men det kan ju också sägas, att esoterism har ju faktiskt varit en konstnärlig teknik i hela mänsklighetens historia. Hemliga sällskap, religiösa riter, som inte får vara genomskådbara ens för dem som utför dem. Kommunikation kan ju vara ett leende, att man delar ett leende med någon, inte nödvändigtvis en betydelse. Det finns en hel massa saker i livet och konsten som inte behöver ha något slags konnotation.

...

Språk är lögn, identiteten ett godtycke.

...

Det erotiska ögonblicket är högst personligt och icke-allmänt. Det är därför jag ofta jämför konst med erotik. Till skillnad från filosofi, logik och vetenskap, så är konstverket aldrig allmängiltigt. Det existerar i ett möte mellan två personer – även om den ena dog för 600 år sedan.

Ulf Linde (i samtal med Per Zetterfalk, ur Tre samtal om konst och kvalitet)