också en drunkningsdöd (del ii: varianter av ofelia eller måttlösheten)

"Mitt hår är moget nu -
Jag sköljer namnet ur dess röda kärve:
jag lägger mitt huvud tyst till rätta under
vattnets yta, och namnet släpper mig, jag
avstår det.
Stenarna under mig spärras upp, rullas
ut ur den lösa dyn. Gaser kläcks ur de
murkna stockarna och säven ryker, ömt
och hämningslöst.
Jag tar vattnet i min mun -
Jag tuggar stockarna som ett mörkt,
surt bröd -
Jag betar säven -
Allt är mitt."

Mare Kandre, ur Bebådelsen