munstycken

När jag ser i kors finns inget att förmedla. När allt kapslats in.

Idag: Ett fängelse för marinsoldater som måste genomgå straffexercis. Dvs en hinderbana dvs motstånd. Att berövas sin egen vilja för att ingå i den stora maskinen. Måste undersöka allt som är användbart, allt det som de dramatiska klippdockorna skriker efter.

Jag drömmer om en lek med regler och rörelser utförda av övertygelse.
Jag vill ingå i den leken.
Jag vill bjuda ut min kropp för att komma närmare det som kapslats in.

Jag gör mig oförmögen idag. När man inte har någon vilja, när man vill uppgå i något större.

Jag lyssnar på ljud (skärande, laserstrålar) som kan föra mig närmare, jag vet inte vilka ljud som kan föra mig närmare, jag vet inte vad jag vill vara nära, vad jag vill uppgå i.

Dåligt samvete inför rådjursflickan, jag har ännu inga maskinfröknar för presentation. Jag har inga representanter. Jag utger löften. Imorgon måste saker och ting besannas.

Nu återstår bara vilan.