främmande

I dusterna av vildsvinsinfluensan får vi vittring på en doft som känns mycket välbekant. Olimpia tar sats från väggarna och kutar från flygel till flygel.

Vi får främmande.

Det är inte vilket främmande som helst.

De rumlar in på godset - min far, polska flickvännen och farmor. De har kört i ilfart med Mercedezen från hålan ända fram till vårt gods.

De tänker stanna en natt innan de fortsätter färden till Polen.

Polska flickvännens mage är ännu svullnare än sist jag såg den. Brösten är iögonfallande stora. Hon kedjeröker, har stora solglasögon och bär sin mysdress som om den vore en aftonklänning. Far har svarta fingrar på grund av trycksvärtan från alla gratistidningar han kan samla på sig i den här staden.

Farmor befinner sig på stenhård bantningskur efter sin senaste resa i Thailand. Hon äter ingenting.

Godsägaren och jag blir förvånade av det högst oväntade besöket men blidkas strax av alla presenter de har med sig: orkidéer, kaffekoppar, läslampor, snäckor, godis, bullar, ögonkrämer, maskaror, deoderanter och genomskinliga spetsunderkläder.

Vi går ut på en promenad.

Vi sätter oss på en uteservering i den gassande solen, äter chilinötter och dricker öl. Far, polska flickvännen och farmor slås av hur många utlänningar och epileptiker som finns på gatorna i min stad. De förundras över karusellerna, duvorna, de utslagna blommorna, svarta män och polska gästarbetare.

De försvinner lika snabbt som de kom.

De efterlämnar sig en doft av något som jag inte riktigt kan fastställa.

Dagens outfit: Doftkörtlar