toxikologi

Vaknar upp med svart dun över min kropp. Urinet mörkt.

nazigirl in paradise

Firade nationaldagen och medicinavslut i kolonistugor. Lyssnade på en rolig radioteater, här. Snapsade rom. Viftade med gulblå färger. Frös om lederna. En lyckad dag.

rapport från örnarnas näste (del I)

Nu har de åkt, nu är allt upp till mig igen.

Godsägaren funderar på att köpa en garderob åt mig, en alldeles ny och fräsch från Ikea. Den ska ha skjutbara spegeldörrar där han ska kunna spegla sig. Han ska låsa in mig där, för att sedan ta fram mig när han är i behov av mig. Det låter som en bra idé.

Angående örnarnas näste.

Jag spenderade förra sommaren där, tillsammans med en bunt polska kvinnor, alla släktingar till polska flickvännen. De bestod av fyra generationer, sammanlänkade i rakt nedåtstigande led. Vi drack väldigt mycket, åt väldigt mycket, drack ännu mer. Det regnade varje dag. De äldre kvinnorna tog på mina bröst, tyckte de var i minsta laget. Vi åkte bil, åkte runt till varje köpcentrum på jakt efter den billigaste maten och drycken.

De läste korsord och tjattrade sina konsonantramsor. De bäddade ner mig i bäddsoffan, ville helst att jag skulle ligga större delen av dygnet, de matade mig med fläskkorv och äggtoddy. De smetade sina läppstiftsmunnar på min kind. Till slut flöt dygnen ihop. Det var värre än det brukar vara här hemma på godset.

evakueringsplan för örnarnas näste

maten som aldrig tar slut

återkomsten

De är tillbaka igen: far, polska flickvännen och farmor. Självklart har de presenter med sig: rött vin, vitt vin, starköl, choklad, polska kakor. Bordet dukas upp med glas och flaskor. De är slitna, ser nästan skärrade ut, ska prompt ha några glas innan de vågar sig ut.

Det är kallare idag än sist de var här, de är klädda i täckjackor och foppasandaler. Vi lämnar godset, tar en promenad ut på gatorna, tittar i skyltfönstren efter barnvagnar och prinsesskläder.

Himlen är grynig, det finns en liten antydan till att spricka upp men det verkar gå jävligt trögt. Jag har gasmasken på mig, godsägaren finns tätt intill mig. Vi äter thaimat eftersom farmor vill ha. Hon har misslyckats med sin bantningskur, hon har blivit gödd av åldrande polska tanter.

De berättar om sin vistelse i Polen, att de har grillat korv och dansat, tagit promenader längs med vattenbrynet, supit skallen av sig. Allt har gått väloljat till.

Jag kan inte lägga upp några bilder från örnarnas näste just nu, polska flickvännen befinner sig nämligen bakom mig. Överhuvudtaget cirkulerar de alla runtomkring mig, plockar bland mina saker, möblerar om bland porslinskatter, skrämmer iväg godsägaren. Jag lägger upp andra bilder istället.

Dagens outfit: Föda för djur

främmande

I dusterna av vildsvinsinfluensan får vi vittring på en doft som känns mycket välbekant. Olimpia tar sats från väggarna och kutar från flygel till flygel.

Vi får främmande.

Det är inte vilket främmande som helst.

De rumlar in på godset - min far, polska flickvännen och farmor. De har kört i ilfart med Mercedezen från hålan ända fram till vårt gods.

De tänker stanna en natt innan de fortsätter färden till Polen.

Polska flickvännens mage är ännu svullnare än sist jag såg den. Brösten är iögonfallande stora. Hon kedjeröker, har stora solglasögon och bär sin mysdress som om den vore en aftonklänning. Far har svarta fingrar på grund av trycksvärtan från alla gratistidningar han kan samla på sig i den här staden.

Farmor befinner sig på stenhård bantningskur efter sin senaste resa i Thailand. Hon äter ingenting.

Godsägaren och jag blir förvånade av det högst oväntade besöket men blidkas strax av alla presenter de har med sig: orkidéer, kaffekoppar, läslampor, snäckor, godis, bullar, ögonkrämer, maskaror, deoderanter och genomskinliga spetsunderkläder.

Vi går ut på en promenad.

Vi sätter oss på en uteservering i den gassande solen, äter chilinötter och dricker öl. Far, polska flickvännen och farmor slås av hur många utlänningar och epileptiker som finns på gatorna i min stad. De förundras över karusellerna, duvorna, de utslagna blommorna, svarta män och polska gästarbetare.

De försvinner lika snabbt som de kom.

De efterlämnar sig en doft av något som jag inte riktigt kan fastställa.

Dagens outfit: Doftkörtlar

den lantliga idyllens hågkomst

Natten spenderade jag i en barnkammare, nerbäddad i påslakan med Nalle Puh-motiv, i ett hus långt utanför staden.

Hon är småbarnsmor och självmordbenägen, hennes make är rallare och borta hela veckor. Han stod i pengaskuld till Bandidos men nu är den avbetald. Hon har inrett sitt hem i lantlig stil med vita höga skåp och rosablommiga tyger. Hon renoverar sitt kök. Hon sparar på änglar och har permanentat hår. Hon har dyra antirynk-krämer. Hon kommunicerar med spöken. Barnen har fasta rutiner. Hon är effektiv och mycket praktisk. Hon har gått ner i vikt.

Hon röker inte längre.

- Kärlen slammas igen, säger hon. Allt man gör mot sin kropp, till och med det man gör i 20-års åldern, består. Ända till nästa livet, och livet därefter.

Hon håller för näsan när jag röker. Hon bjuder inte på vin. Hon ber mig städa bort dinosaurierna efter hennes barn. Hon bjuder på kalvstek och potatisgratäng med bearnaisesås. Efter att barnen somnat tar hon fram lösgodis till oss.

På morgonen skjutsar hon hem mig till mormor.

Mormor tvättar håret.

Mormor ber mig att torka henne mellan tårna, handduken blir fet och brunflagig av smuts. Hon ber mig att torka tåstumpen. Den blöder och varar. Hon ber mig att rulla håret.

Efter vårdandet av mormor tvättar jag händerna mycket noggrant.

Om några timmar åker jag hem, till godsägaren och Olimpia och dockorna. Jag kommer aldrig mer be om frist, aldrig mer övertalas till kureringsresor. Jag vill befinna mig på godset för alltid nu, inlåst i vilken flygel som helst, det spelar ingen roll. Jag accepterar vadsomhelst. Godsägaren får spendera alla sina nätter tillsammans med sin lilla vän, den 22åriga kurtisanen. Olimpia får rivas och bitas. Jag vill bara ligga fastspänd i sängen.

Dagens outfit: Konturer