5 juni 2009

beach buggy summers

Far ringde imorse.

Det händer aldrig. Antingen dyker han bara upp eller så är han försvunnen. Förmodar att det är mor som bett honom ringa för att höra hur det står till.

Hans röst får mig att minnas somrarna som var -

Mina barndomssomrar bestod av fart, av hastighet som gav mig andnöd. Far köpte alltid den senaste elektroniken, antingen med förskingrade eller lånade pengar. Han placerade mig och albinosyster längst bak i beach buggyn och sedan körde han det snabbaste han kunde trots våra tårar och det panikartade fastklamrandet. Paniken utbyttes mot glädje, skräcken mot eufori. Far ville tänja på gränserna, ville inte ha några rädda flickor. Han lyckades. Han lärde mig lycka och smärta, lärde mig det extrema livets premisser. Är honom evigt tacksam.

Idag: Fixerad vid hastighet, massiva flöden och meningar som aldrig tar slut. Min far dikterade framtiden, det är han som har utformat klippdockornas framställningar.

3 kommentarer:

  1. åhh tänk om frank och olimpia blev ett par.

    SvaraRadera
  2. hamnade på din sida av en slup å läste de här inlägget. jag är redan förälskad i dej

    SvaraRadera