dominatrix

Oäkting. Bortopererad tå. Höftproblem. Längdskidåkardrottning. Dominant. Asocial. Feeder. Sträng. Kylig. Härskarinna. Väverska. Grand Old Lady.

Min mormor.

Jag åker tåg genom hela Sverige, jag åker tillsammans med bror. Jag börjar tröttna på det här livet, att befinna mig i samvaro med människor. Det krävs så mycket uppmärksamhet, så mycket iakttagelse och lyhördhet. Jag måste vara på min vakt. Jag förvandlas till lilllasyster riding hood, rädd för att trampa på tår. Och så slussas jag vidare, till ännu ömmare tår, till mormors amputerade tåstump.

Jag saknar Olimpias sträva tunga och vassa klor, jag saknar mina dockor och godsets båda flyglar. Främst saknar jag godsägaren. Jag saknar hans röst, hans händer, hans längd, hans mörkhet och lockhåriga hjässa. Jag saknar hans kuk.

I det här familjelivet på släktgården reduceras jag. Jag öppnar knappt munnen längre, jag göder hat.

Nu måste jag hjälpa mormor att steka fisk, att massera fötter, att leta efter de borttappade guldörhängena, att skotta snö, att mata fåglarna, att dammsuga heltäckningsmattan. Det är jag skyldig henne för sorgen hon hyser.

Jag håller på att förgås här, att svepa in mig i rött tycks vara den enda lösningen. O godsägare! Varför? Varför skickar du iväg mig på resor som du tror ska verka gynnande på min hälsa? Hellre sitter jag inlåst på godset, öppen för dockors lekar, besattheter och perversa lustar.

O godsägare, varför?

Mitt språk urholkas, mitt varande suddas ut, jag vet inte vem jag är. Jag är förslappad, slö, avmätt. Jag accepterar detta tillstånd men inombords gråter jag.

O godsägare, kom och hämta mig!

Dagens outfit: Red Riding Hood & Obotlig Längtan