nedbrytningen av ett gods

Är yr idag.

Eftersom intaget av medikamenterna är på upphällning måste det vackla i kroppen. Det gör det, känner mig inte ett dugg piggare, snarare tvärtom.

Det kan jag leva med. Förmodligen ger det avtryck i klippdockor som blir vimmelkantiga men i längden brukar det vara de vimmelkantiga som är vackrast.

Måste skynda mig härifrån innan godsägaren ångrar sig och låser in mig igen.

...

Har tagit fram de slinkigaste sommarklänningar och kortaste kjolarna och nättaste linnena. Hoppas huden klarar av detta med att brynas, förmodligen blir det skugga bakom kroatmän i vulkaniska skärgårdar.

I veckan: växla pengar, köpa resväska av de utländska männen, klippa dockor, samla upp hud och sedan - avresa.

Dessförinnan: mörka skogen, yrsel, albinosyster och mor. Och avskedsdagar med godsägaren och speglar att slå sönder.

treat

älskar tonårsflickorna dom påminner mig om vem jag är

kan inte se mig mätt på de ställen som är i behov av hudblekning inklusive mig själv

älskar viga leder

tycker om dvärgarna

tycker om att ha dockskåp i magen där pusseldjur & siamesflickor & kastratsångare gör sina konster

tycker om den blånande huden

älskar mina dockor imorgon ska jag räkna dom och sedan ska siffran utgöra koden för mitt kommande liv

lust for life: dagarna & nätterna allt inleddes har skapat mig. kommer återupprepa dom i all evighet kommer tvinga mig själv att minnas kommer teckna ned varje känsla varje sprängande vilja varje utplånande vilja - klippdockorna är födda ur detta

tyckte om vackra kläder en gång i tiden. sjukdomen har förjagat det nöjet, hatar blommor, hatar tryck. jag är en gul smitta, en sorgklädd hora. vill knulla chloë i röven

älskar älskar älskar stora bröst älskar älskar älskar feta människor

knulla angelina

älskar olimpia

älskar godsägaren

älskar perfekta defekta kropparna älskar dreglande djuren älskar de förståndshandikappade blickarna

älskar döden dö

finns en massa mer saker, tricks & treats: drömmar om kalypso och hennes svarta släpande hår som kväver mig, piskan som frambesvärjer det sinnesvidgande, världarna som lockar, hela tiden tvinga mig själv, de snabba bilarna och den kassa musiken, gamlingarna som frammanar äckel, hatkärleken till skogen, dragningen till underjorden, döden i gruvan, kvävas av jord, doften av blonderingsmedel och min mors händer, alla morden, farmors bröst, tortyren som lamslår filosofin i sängkammaren maskeradattributen lekarna med mig själv att tänja skallen aldrig förstå det präktiga och generade det vulgära äckliga små flickor äckliga små pojkar doften av smink & liljekonvalj christian dior proviva-shots ord americas funniest home videos osv osv

skyddande hinna

Trött. Den 48e och sista veckan.

Orkar inte tänka på mig själv just nu. Driver runt på gatorna, med gasmasken på, i hettan, i syfte att trötta ut mig själv. Sedan kommer det krävas större ansträngningar att bli utmattad, det kommer krävas större ansträngningar att svimma och dö.

Trots solens skändningar är min hud fortfarande vaxblek. Jag testar en brudklänning som är alldeles för stor. Sjunker i lera på vägen hem.

Jag vill fortsätta det här livet i all evighet.

Dagens outfit: En annan hud

vidsträckta landskap

Olimpia klamrar sig fast vid mitt bröst, godsägaren är också ovanligt tillgiven. Men just nu är det inget jag kan tillgodose mig. Tröttheten är överväldigande. Värk. Ilska. Ruttet blod på intågande. Stora Medicindagen idag. Näst sista sprutan. Ljuskänsligheten har stegrat. Har solglasögon inomhus, lindar in mig i tyger och peruker som ska skydda min hud från det utplånande ljuset.

Natten spenderade vi med att betrakta unga nakna kroppar.

Barnahänderna är mjuka och oförstörda, kropparna näpna, viljorna våldsamma och lekarna är på liv och död. Maktspel och svek i ett högtyskt sommarlandskap. De unga rörelserna dirigeras av vuxna befallningar.

Jag har ingen aning om vad som händer med ett barns sexualitet i en skog full av vuxna.

Jag antar att jag också är en fluktare.

...

Vaknar till röster av instängda japanska barn. Vill gärna bli kompis med en av dem, en av dem som skapar sin egen källare i sitt eget rum, som gör väggarna tjockare än mina godsväggar. Jag skulle lära dem en massa lekar. De skulle lära mig en massa lekar.

Kaffe.

Jag behöver kaffe nu.

Ingen jävla mjölk i godsköket.

Det här kommer bli en dålig dag. Kan inte ta mig ut. Hittar inte gasmasken. Drar ner persiennerna i vanlig ordning, kanske att jag borde rensa upp i dessa marsvinsgångar som bildats bland alla horutstyrslar på godset. Vill inte. Kanske klippa pappdockor. Nej.

Dagens outfit: Kanylvässare

fake diordreams

Det här är en riktigt dålig dag.

Huvudet är tungt, värken strålar ut över ögonlocken, näsbenet skaver, nacken har fastnat. Det här är en riktigt dålig dag. Ingen räddning någonstans. Måste stänga igen Pandoras ask, måste lägga mig bland satinkuddarna (iklädd den silvriga bikinin jag faktiskt fick av godsägaren. Just nu skaver den dock mot min ömma hud).

Har tagit mina mediciner, ska sova nu, helst i flera dygn, inte för att jag egentligen är särskilt trött utan främst för att förjaga värken, skrämma bort det absolut tunga, drömma om upplösning och invandrarbarn, om refuger och bordeller.

Nästa gång jag öppnar asken ska den lilla fågeln möta mig, strimman ljus ska ha vuxit sig starkare, den tid av tröstlöshet som sipprat in genom hud och sinne ska, förhoppningsvis, ha nått ett slut.

att besegra sommardagarna

När godsägaren ropar på mig är hans röst så avlägsen. När jag borde känna hunger och hål i magen är jag istället däst, mätt, tung. Orubblig. Som om jag inte gjort annat än stoppat munnen full. Jag har gloögon och en trög hjärna, en del skulle kalla mig förståndshandikappad, andra skulle beteckna mig som en flicka på flykt, med blinda ögon -

Det är inte sant, det är något annat -

Det är ett slut. Ett slut på huvudvärken, diarréerna, isoleringen, det skygga och den vacklande talförmågan - ren och skär glädje - det är vad jag tror det är.

Godsägaren är inte här inatt, jag vet inte var han är.

Han kommer bli förvånad när han återvänder och först inte kan hitta mig, sedan kommer han bli lättad. Det kommer vara tidigt på morgonen när han hittar mig i vänstra flygeln. Han kommer varken lukta rök eller rosa parfym. Han kommer ge mig presenter. Jag vill ha en silvrig och högblank bikini. Det är det enda jag önskar mig. En silvrig och alldeles bländande bikini -

Den ska han trä på mig.

Och han ska ge mig en mercedes benz, en fucking jävla mercedes benz, med fartvingar och brända däck som lagt bakom sig tusentals och tusentals av mil. Och lektioner i hur man kategoriserar dofter från gatorna, hur man tar djupa andetag utan gasmask, hur man lyckas känna dofter av hyacinter och saltvatten och inte bara dofter av aska och bensin.

utdömda platser och hunger

Det finns platser att besöka. Det finns hotell men inga jag för tillfället har tillgång till, alla verkar vara utrymda och låsta.

På den här platsen fungerar inget för tillfället. Godsägaren är stum. Olimpia har gömt sig bland dockorna. Jag är enormt hungrig men vet inte hur man lagar mat, därför proppar jag i mig sliskiga sötsaker. Borde klippa pappdockor, borde ställa upp dem på led för att sedan häfta dem samman, först då kommer befrielsen. Måste göda strimman ljus, måste en massa saker, hela tiden, och tro mig, detta med att vara tvungen dödar minsta lilla strimma.

Nu: Äta något, helst kött, helst något med svans.

Sedan: Kanske se en våldsfilm, kanske dränka mig i liljekonvaljdoft, försöka minnas drömmen jag hade inatt, smeka Olimpia, försöka sova, göda utväxter.

a dictionary of symbols

Inatt drömde jag:

Att jag ville ha en svart tröja.
Att en man klippte av mig håret.
Att jag åkte i ett enormt fordon.
Att en vän till min lobotomerade bror bad mig läsa humpty-dumpty.
Att jag kidnappade ett barn.
Att jag befann mig i ett stort rum.

På morgonen ligger godsägaren mellan mina lår. Hans varma andetag i mitt underliv och mellan mina skinkor. Hans sperma i mitt ansikte.

Min blodsmitta är en överträdelse för hur en "frisk" samvaro ser ut.

Hettan utanför har värmt upp vårt gods. Vi har fuktiga hudar hela tiden. Mina ömma leder kastas från att vara inlindad i uppvärmd hud till vårkvällarnas kyliga luft som består av en hastigt fallande temperatur. Att kastas mellan dessa extremer är ansträngande för mina ytterst ömma leder. Dessutom tror jag att jag har fått svampinfektion i munnen. Det är på grund av alla medikamenterna. Nu ska jag dra för persiennerna, sätta på kaffekokaren, klippa pappdockor och låta Olimpia slicka min hud.

Det här ska bli en bra söndag, jag ska sluta ögonen, jag ska stänga munnen, jag kommer äntligen att ha det bra, det är så den här morgonen.

Dagens outfit: Drömanalys

grunden för autonom teknologi

Godsägaren matar mig med kött. Med vårt allra finaste silverbestick skär han det möra köttet i små små bitar. Köttet smälter i munnen på mig, så mört och fint är det.

När det vankas efterrätt (ananas, melon och nakenbilderna från en besökare vars närvaro på godset nuförtiden är obefintlig) ger godsägaren mig läkarblicken. Han säger att han vet vad jag lider av. Jag väntar med förväntan på hans diagnos.

Jag väntar förgäves.

Han säger inte ett knyst. Han matar mig med lite mer kött. Sedan säger han att det är läggdags.

Jag är så lättköpt.

Så fort godsägaren kräver lydnad står jag redo och öppen. Jag är gul. Jag är docka. Jag är maskin. Jag kommer aldrig kräva av repet att det ska luckras upp. I´m happy.

om hjärtats uppbyggnad och sönderfall II

När jag undersöker fånget av dockor lite närmare upptäcker jag att alla deras frisyrer är fästade med vassa nålar.

Detta är alltså godsägarens gåva till mig.

Vad vill han att jag ska göra med alla dessa nålar? Vill han att jag ska göra som fröken Tillys gamla mor gjorde?


Fredagen den 30 november tar skådespelerskan Tilly Wedekind in på Hotel Deutscher Kaiser i München. Hon skriver in sig under sin mors namn: Mathilde Engländer. Mathilde Engländer begick självmord 1915 genom att svälja knappnålar som punkterade hennes inre organ. Tilly gör på ett annat sätt. Istället för inmundigandet av knappnålar intar hon ett rör med giftiga sårrengöringstabletter och ett halvt dussin morfintabletter. Tilly Wedekind dör inte. Hon skulle ha följt sin mors exemplar. Knappnålar är mer effektiva.

Jag vet inte vad godsägaren vill.

Inatt hade jag feber.

Jag har aldrig feber, det är för att jag har så kallt blod. Anledningen till febern den här natten måste vara havsluften och mina sönderbrända läppar. Väggarna har rört på sig inatt. Det är på grund av gökurets bladformiga pendel. Tick-tack-tick-tack. Det känns som om jag befinner mig hemma hos min mormor. Minnet av hennes amputerade tå påverkade drömmarna jag hade inatt.

Idag är saker och ting lite mer sammanväxta. Idag ska jag försöka vara klar och ren.

Dagens outfit: Läppstift (Chanel no 27 Kabuki)

godsägarens omhändertagande

Som plåster på såren för fredagens utflykt med bränd hud och bilder på näthinnan som aldrig vill försvinna ger godsägaren mig ett fång dockor. Jag tackar och tar emot. Han bjuder ut mig till havet och sanden. Jag tackar och tar emot.

Jag bränner ingenting förutom läpparna.

Väl hemma på godset tvättar vi oss. Godsägaren tänjer ut mitt anus. Vi gnider oss mot satinkuddarna.

Idag har jag frossa. Huvudet är tungt.

Godsägaren har installerat ett nytt gökur på väggen. Pendeln tickar. De tunga kottarna av massivt material drar sig mot golvet. Jag vill lägga mig under gökuret med öppen mun men gör det inte.

Godsägaren ger mig ingen uppmärksamhet idag.

Jag sitter i soffan och snorar. Huvudet blir allt tyngre och ingenting blir bättre. Den där idioten som fick ett epileptiskt anfall utanför godset i fredags stör mig fortfarande. Mina armar börjar som tur var att svalna.

Gårdagens outfit: Sand och Godsägarfötter

längtan efter stelnad vätska

Idag är det något konstigt.

Jag tror det har att göra med vätskan i mina öron. Det började svalla redan igår kväll.

Jag lider av grav yrsel.

Därför har jag legat kvar länge i sängen idag. För varje gång jag har försökt ta mig upp, med fötterna mot det kalla stengolvet, har jag varit på väg att svimma. Gång på gång har jag därför återgått till vilande läge. I sängen har jag hemsökts av en äldre kvinna i florhatt och hennes levande lilla docka Annette. Satinkuddarna har blivit fuktiga av svett på grund av mitt långvariga liggande och alla märkliga möten.

Jag oroas inte nämnvärt av det här. Jag konstaterar att det är en ny känsla, denna upplevelse av grav yrsel. Jag samlar på nya känslor. Det är inte så ofta man får uppleva dem nuförtiden.

Godsägaren är inte hemma. Han gick upp tidigt i morse för att träffa sin revisor.

Olimpia har jag inte sett till.

Dagens outfit: Sängliggande