smärtans estetik

chen chieh-jen
och här också

lingchi:

die puppes återuppståndelse på huvudskalleplatsen

Varje skopa mull som skylde dig,
Begravde också mig.

Därför är det natt kring mig, ständigt,
Och stjärnor redan i skymningen.

Jag har blivit obegriplig för våra vänner
Helt främmande.

Else Lasker-Schüler, ur dikten Senna Hoy

Tysklands gator, 1870-tal: De katolska barnen skriker efter judinnan och dikterskan Else Lasker-Schüler Hepp, Hepp, Hepp, vilket betyder att Jerusalem är förlorat. Detta är således de fördömda orden, stavelser som förutser undergång. Ord som Die puppe utropar emellanåt, under Olimpias påhejningar, och som återfinns i levnadsbeskrivningen om Lasker-Schüler som något anti-semitiskt. Trådarna tvinnas hårdare - dvs ödet att bli nersänkt i jorden på krönet av den undergång som andra förutbestämmer åt en.

...

Mor är i trädgården, planterar blommor, bär 3 ton plattor; har givetvis ont i ryggen - vänder upp jord, skapar en vagga av fula ord.

Jag är närvarande med vax i öronen.

formikofili (del V: une charogne)

"Erinra dig, min älskade,
föremålet som vi fick syn på denna vackra sommarmorgon så ljuv:
vid kröken av en stig, ett skändligt kadaver
på en bädd strödd med kiselstenar,

med benen i vädret, som en liderlig kvinna,
brinnande och utsvettande gifter,
ett as som öppnade sin mage
full av utdunstningar på ett vårdslöst och cyniskt sätt.

Solen strålade över denna förruttnelse,
som för att koka den lagom,
och hundrafalt återge till den stora Naturen
allt som den hade förenat till en enhet.

Och himlen såg det präktiga aset
slå ut som en blomma.
Stanken var så stark, att du trodde att du
skulle svimma av på gräset.

Flugorna surrade över denna ruttna mage,
varifrån utgick svarta bataljoner
av larver, som rann likt en seg vätska
längs dessa levande trasor.

Allt detta sjönk, steg som en våg,
eller sköt upp i höjden i ett fräsande;
man kunde ha trott att kroppen, uppsvälld av en vag andedräkt,
levde genom att mångfaldiga sig.

Och denna värld gav ifrån sig en egendomlig musik,
som det rinnande vattnet och vinden,
eller sädeskornet som en skördeman med en rytmiskt rörelse
skakar och snurrar i sin sädesvanna.

Formerna plånades ut och var inte längre mer än en dröm,
ett utkast som långsamt växer fram
på den glömda duken, och som konstnären fullbordar
endast med hjälp av minnet.

Bakom klipporna betraktade oss
en oroad hynda med vred blick,
vaktande på det ögonblick då hon från skelettet
kunde återta det stycke som hon lämnat.

- Och likväl skall du bli lik denna orenhet,
denna fruktansvärda smittohärd,
mina ögons stjärna, min naturs sol,
du, min ängel och min lidelse!

Ja! sådan skall du bli, o behagens drottning,
efter sista smörjelsen,
då du skall gå att under gräset och den feta blomningen
mögla bland de dödas ben.

Då, o min sköna, säg till maskarna
som kommer att äta dig med kyssar,
att jag har bevarat formen och det gudomliga väsendet
hos min älskade i upplösning!"

Charles Baudelaire

lindansarlekar utan slut

befrielse

”Ty inget är renare än en död, och den döda blir bara renare allteftersom tiden går, ända till den slutgiltiga renheten hos denna stora elfenbensdocka som finns i oss alla med sitt stumma skratt, men sina för alltid särade ben.”

Gabrielle Wittkop, ur Nekrofilen

horror

• Människor
• Entreprenörer
• Mig själv (Kroppen & Känslorna & Talet (Orden) som inte går att hantera dvs flödena in & flödena ut och det aggregat som är jag)
• De starka och intellektuella
• Grupper
• Gemenskaper
• Rastlösheten
• Tomrummen
• Hårda dominanta kvinnor
• De utländska männens högljuddhet
• Beroenden
• Otillfredsställelse
• Olimpias viskningar
• Ondska
• Sömnlöshet

Nu måste jag gå och lägga mig igen. Mår piss, har knappt sovit inatt, ockuperad, under belägring, kontrollförlust, saker & ting rör på sig i ögonvrån, den där stressen och så givetvis cellgiftet.

God dag.

treat

älskar tonårsflickorna dom påminner mig om vem jag är

kan inte se mig mätt på de ställen som är i behov av hudblekning inklusive mig själv

älskar viga leder

tycker om dvärgarna

tycker om att ha dockskåp i magen där pusseldjur & siamesflickor & kastratsångare gör sina konster

tycker om den blånande huden

älskar mina dockor imorgon ska jag räkna dom och sedan ska siffran utgöra koden för mitt kommande liv

lust for life: dagarna & nätterna allt inleddes har skapat mig. kommer återupprepa dom i all evighet kommer tvinga mig själv att minnas kommer teckna ned varje känsla varje sprängande vilja varje utplånande vilja - klippdockorna är födda ur detta

tyckte om vackra kläder en gång i tiden. sjukdomen har förjagat det nöjet, hatar blommor, hatar tryck. jag är en gul smitta, en sorgklädd hora. vill knulla chloë i röven

älskar älskar älskar stora bröst älskar älskar älskar feta människor

knulla angelina

älskar olimpia

älskar godsägaren

älskar perfekta defekta kropparna älskar dreglande djuren älskar de förståndshandikappade blickarna

älskar döden dö

finns en massa mer saker, tricks & treats: drömmar om kalypso och hennes svarta släpande hår som kväver mig, piskan som frambesvärjer det sinnesvidgande, världarna som lockar, hela tiden tvinga mig själv, de snabba bilarna och den kassa musiken, gamlingarna som frammanar äckel, hatkärleken till skogen, dragningen till underjorden, döden i gruvan, kvävas av jord, doften av blonderingsmedel och min mors händer, alla morden, farmors bröst, tortyren som lamslår filosofin i sängkammaren maskeradattributen lekarna med mig själv att tänja skallen aldrig förstå det präktiga och generade det vulgära äckliga små flickor äckliga små pojkar doften av smink & liljekonvalj christian dior proviva-shots ord americas funniest home videos osv osv

black angus

Verkligheten överträffar alltid dikten.

venus anadyomene

"Som ur en likkista av grönt bleck höjer
sig en kvinnoskalle, insmord med flott,
ur ett rostigt badkar, men håret röjer
de döda skalliga fläckar hon fått;

sen nacken, fet och grå, grova skulderblad
som sticker ut; en rygg, förkrympt och sned;
sen baken som väller fram, jäsande bred;
under huden ligger fettet som blad;

ryggraden lite röd; saken har en stank
som är sällsamt vidrig; man ser var skavank
som bäst borde betraktas under lupp ...

På skinkorna har ristats: Clara Venus;
- Och när denna kropp rör sig och visar upp
sitt arsle syns ett rötsår i dess anus."

Arthur Rimbaud

manual för maskinflickor

"Det är jag som är Maskinflickan. Alla ska dö men jag ska dö först."

Ida Linde, ur Maskinflickans testamente

civilisationens fall och excorcism för överlevnad (gasmask für alle)

Det finns en värld utanför godset.

Tanken på den världen fyller mig med sådan vanmakt att jag aldrig mer vill röra på mig. Kvävs av luften, av epilepsianfallen, av blodet, de krokiga ryggraderna, de utländska männen, av barnen, av kvinnorna, av männen, dreglande munnar. Är beroende av gasmasken, beroende av godsets flyglar, av räddningen i väggarna. Varje sekund utövas tortyren, varje sekund vanmakt, en buk som sprättas upp här, en där, kroppar förvrids till omisskännlighet, jävla fucking knarkare i varje gathörn.

...

Lämningar från övergivna människotillhåll.

...

Varje kropp är avlägsnad en annan kropp. Ständiga fantomsmärtor. Varje annans minne är mitt minne, varje annans erfarenhet min. Vi är avhuggna lemmar, vilsna rör vi oss, trevar tafatt. Vi är hybrider, monstruösa - återuppfinner oss på nytt, igen och igen, bara för att orka överleva. Sexualitet är inte bara en mysig fruktsoppa, en ihopsättning av mjuka kanter och fascinerande vätskor (även fast det är en vacker tanke), sexualitet är våld. Varje urgröpt hål är ytterligare en urgröpning av ens egen kropp. Lemmarna är ofrånkomligt skapta, närvarande, smärtsamma.

Kroppsupplösningen inträffar inte förrän i inträdandet av döden.

Denna upplösning kan vi förvisso förmå oss till att iscensätta, gärna gång på gång, gärna rituellt; en lem här, en lem där, tvinga samman, sy blodiga stygn, utföra amputationerna. Alltid utsätta sig för synerna. Excorcism. Inte för utrensning, rening och bortträngning - nej, för överlevnad.

Sinnet blir givetvis tyngt, ruttnaden belägrar plats inuti, sprider sig, skapar oreda, färgar rörelser, tankar, tal, drömmar. Jag är korsfäst i den här världen, du också. Alla är sjuka, det finns inget som kan benämnas som friskt. Strimman ljus urholkas, håller inte hela vägen ut.

Det enda jag kan göra är att besmitta andra med mig själv. Mitt blod är förvisso snart renat, det har inte längre någon makt. Snart är det verkligheten som gäller. För att överleva krävs serier av intalningar, ramsor som vaggar ro, övertygandet: smärtan är till sin form aldrig fullständig och koncentrerad, det finns inte ett kompakt mörker som täcker en hel livsålder, det finns uppehåll, strimman ljus är tillgänglig, för alla, oavsett antal urgröpta hål.

Jag är en docka. En hora. En gul fantasm. Den här vaxplatsen skrämmer mina vänner. Den rädslan är obefogad. Den här vaxplatsen erbjuder befrielse.

...

Strimman ljus består av våld. Låt oss utsätta oss för det våldet.

Rut Hillarp säger: Men jag kan inte stanna, det förstår du väl, vi får inte stänga in oss i den här lilla försonade världen, jag måste ut i världen, jag måste ut i ondskan igen, rota i min olust.

Olimpia håller med, drar och sliter i mig, river.

Dagens outfit: Violence

också en drunkningsdöd

"Repen lindas runt mina bröst mitt skrov. Ljudlöst föser jag bålet över havsytan, ryggen nedåt knäveck strax under kallt vatten. Känsliga bits de av sjuka fiskdjur och hämndlystet knyter du sjukdom av rep. Jag kan se solen men den vill aldrig svara på mina rop, mitt ansikte min ovansida ständigt kyld. Du låter mig också vara. Låt mig inte vara."

les jours

en epok går i graven

Minicirkusen är upplöst. Bodil Granberg har avlidit.

Idag är en sorgens dag för mig och Olimpia.

R.I.P.

Dagens outfit: Sorg & Dvärguggla

city of light

Jag har alltid förkastat strimman ljus som ska innebära hopp eller tro, den där strimman ljus som är en nödvändighet, något som krävs för att inte drunkna. Jag har alltid tänkt mig strimman ljus som en fix idé, en konspiration, förvisso också som ett livsbejakande, en omfamning, övermänniskan, danserskan som stryps av sina egna sjalar, mullvaden som härbärgerar ljuset inuti sig själv, ambulansmannen som fäster droppanordningar och utför elchocker på sig själv, men ändå -

Jag har verkligen inte fattat grejen med strimman ljus. Eller så minns jag helt enkelt inte.

Förrän nu -

Nu vill jag lapa strimman ljus i tid och evighet.

Igår: Jag hade inte på mig gasmasken när jag gick utanför godset, när jag gick ut på gatorna. Det var första gången på ett helt år. Och jag drack alkohol; martini, citronlikör, vitt vin, rosévin, starköl, whiskey, hela natten lång. Och strimman av ljus blev precis så nödvändig som alla hävdar. Världen är bullrig och stor och vacker och brinner, människor har djur och varelser som bor inuti, världen blir synlig på ett helt annat sätt när ljuset strålar, mycket tätare. Smågubbarna, korgossarna, kastratsångarna, siamestvillingarna, pysseldjuren, bröstkorgsflickorna - alla har de sin plats, sina linor att göra akrobatik och piruetter på. Hej Övermänniska, Hej Danserska, Hej glimrande Mullvad!

Jag tänker sära på benen tills de går sönder, tänker vira sjalar runt min hals så att jag stryps, tänker knulla döda djur, tänker göra allt det där som innebär en strimma ljus.

Nu: Jag har bara 3 sprutor och 80 tabletter och 20 dagar kvar.

Sen tänker jag ge mig ut i den här världen, tänker spara ut håret igen, tänker måla naglarna, tänker inte vara rädd för att bryta sönder mitt skelett.

Dagens outfit: Celebration

om doften

Agneta Pleijel säger: I kulvertar och blindgångar flyter en rå och löftesrik lukt / av människodelar, människonjurar, människodrömmar / Jag springer genom fabrikshallar och barnbördshus / där den råa lukten inte går att skura loss från väggarna / Jag är själv söndersliten, därför ska jag samla det / sönderslitna / Jag är själv rädd, därför ska jag samla det rädda. Hon fortsätter: Allt sjunker mot allt här, allt sjunker mot botten / Allt ska jag samla i korgen, allt ska jag sammanfoga / Ögon med ögon, fingrar med fingrar, / begär med begär, vatten med vatten / och skräck med skräck / Jag vet inte vad jag gör / men jag måste göra det /

(ur Änglar, Dvärgar)

Jag drömmer hela nätterna. Jag drömmer om Salomé som ligger i sin säng och onanerar, om Sue-Ellen som befinner sig högst upp i ett träd. Om godsägaren som bekantar sig med sexiga mexigirls och kommer hemdragandes med svininfluensan.

Alla drömmar jag har är sanna.

Seximexigirl med svininfluensa

Det vittnar doften om. Det vittnar helheten av de sammanfogade delarna om. Jag tål ingen mer smitta. Jag har ett bräckligt immunförsvar. Jag tål inte godsägarens bekantskaper.

Jag är stressad. Det faktum att jag är inlåst i högra flygeln hjälper inte. Jag har inte tid med drömmarna, inte tid. Jag har skrivit under ett kontrakt, detta kontrakt inbegriper avhållsamhet från gatorna, från gängse försörjning, från vilket umgänge som helst. Det skulle kunna innebära en lättnad men det gör det inte. Det gjorde det ett tag. Inte längre.

Dagens outfit: Syntetfötter mot godsgolv

a dictionary of symbols

Inatt drömde jag:

Att jag ville ha en svart tröja.
Att en man klippte av mig håret.
Att jag åkte i ett enormt fordon.
Att en vän till min lobotomerade bror bad mig läsa humpty-dumpty.
Att jag kidnappade ett barn.
Att jag befann mig i ett stort rum.

På morgonen ligger godsägaren mellan mina lår. Hans varma andetag i mitt underliv och mellan mina skinkor. Hans sperma i mitt ansikte.

Min blodsmitta är en överträdelse för hur en "frisk" samvaro ser ut.

Hettan utanför har värmt upp vårt gods. Vi har fuktiga hudar hela tiden. Mina ömma leder kastas från att vara inlindad i uppvärmd hud till vårkvällarnas kyliga luft som består av en hastigt fallande temperatur. Att kastas mellan dessa extremer är ansträngande för mina ytterst ömma leder. Dessutom tror jag att jag har fått svampinfektion i munnen. Det är på grund av alla medikamenterna. Nu ska jag dra för persiennerna, sätta på kaffekokaren, klippa pappdockor och låta Olimpia slicka min hud.

Det här ska bli en bra söndag, jag ska sluta ögonen, jag ska stänga munnen, jag kommer äntligen att ha det bra, det är så den här morgonen.

Dagens outfit: Drömanalys

garden of deadly delights

gnidas in / i / gnidas / tappa andan / knådas / måste komma loss / nu / måste / Sanatoriet / driver mig / till vansinne / Måste / nu /

Dagens outfit: Drunkningsdöd