grunden för autonom teknologi

Godsägaren matar mig med kött. Med vårt allra finaste silverbestick skär han det möra köttet i små små bitar. Köttet smälter i munnen på mig, så mört och fint är det.

När det vankas efterrätt (ananas, melon och nakenbilderna från en besökare vars närvaro på godset nuförtiden är obefintlig) ger godsägaren mig läkarblicken. Han säger att han vet vad jag lider av. Jag väntar med förväntan på hans diagnos.

Jag väntar förgäves.

Han säger inte ett knyst. Han matar mig med lite mer kött. Sedan säger han att det är läggdags.

Jag är så lättköpt.

Så fort godsägaren kräver lydnad står jag redo och öppen. Jag är gul. Jag är docka. Jag är maskin. Jag kommer aldrig kräva av repet att det ska luckras upp. I´m happy.