en dikt tillägnad charles bernstein

Konsten
av Théophile Gautier

Ja, skönast verken springa
ut stoff, som motstånd ge.
Betvinga
vers, marmor som kamé!

Ej falska knep, som tjusa!
Men för en stadig gång
må, Musa
koturnen vara trång.

Fly rytmer, alltför lätta,
en sko, där var och en
kan sätta
sin fot och byta sen!

Skulptör, släng bort den lera,
som lata handen gläds
hantera
med själen annorstäds!

Strid med Carraras klara
och Paros´hårda sten!
Bevara
i den konturen ren!

Tag ifrån Syracusa
den brons, där bildens drag
kan tjusa
med hårt och stolt behag!

Med händer, fasta, ömma,
agatens kärna tag
att gömma
Apollons ädla drag!

Fly akvarellens lätta
behag! Smält färgen lugn
i hetta
i emaljörens ugn!

Låt blå sirener fläta
kring vapnet för en ätt
sin täta
girland på hundra sätt!

I gotiskt ramverk måla
madonnan, att hon skön
må stråla
med kors på globens krön.

Stor konst blott trotsar floden,
av vår och och tidens dom.
Bildstoden
kan överleva Rom.

Medaljen, som med plogen
en bonde fann en dag,
har trogen
bevarat kejsarns drag.

Ja, varje gudom faller,
men en fullkomlig sångs
kristaller
förbliva, mer än brons.

Hugg, ciselera, måla
att drömmarens vaga sken
må stråla
ur oförglömlig sten!