Medan jag läser Bernstein ligger mor och hallucinerar i sitt svala sovrum. Hon drabbades av förkylning igår efter utfört arbete i trädgården, har febrat hela natten, och nu ligger hon med sin jävla psykosmigrän och sluddrar. Ögonen är som på en spädbarnsdocka, hon kan inte fixera blicken, de rullar runt. Jag ikläder min iskalla dräkt, ignorerar hennes äckliga vansinne, tackar gudarna för att jag slipper torka upp spyor och avföring. Ger henne frukost. Hon frågar om jag har tvättat håret – mitt hår är snustorrt. Hon frågar vidare om jag har ett barn i köket, hon tyckte sig höra barnjoller och ljusa läten. Trots allt är tillståndet helt ok, det brukar vara värre. Som den gången hon frågade om jag stekte guldhamstrar i pannan.
Plattläggaren väsnas utanför huset, hans händer darrar när jag överlämnar honom en kopp kaffe. Han är periodare har mor förklarat för mig.
Idag är jag iskall. Idag är jag på hemgående, lämnar Urskogen och gangsterflickor bakom mig.
P.s: Satt hos jugoslaven igår, hennes plancher med prinsessan Di och Patrick Swayze (för de har de snyggaste frisyrerna), hennes vita statyetter, spegelväggar, dammavlagringar och inomhusfontäner – ingenting har ändrats här sedan jag var ett barn på 80-talet, allt är detsamma, till och med skylten med Rökning undanbedes, tack står kvar på sin plats i fönstersmygen. Hon bjuder på köttbullar och pepparkakor, vill att jag ska öka i vikt, att håret ska växa. Vätesuperoxid i hela huvudet – ser ut som en blond prinsessa, ser ut som jag vanligtvis brukar göra; snygg och brudig. Jag tycker inte om att vara snygg, förutom när godsägaren knullar mig, då tycker jag om att ha blont platinaporrhår, men i övrigt – nej. Tycker om att se ut som en tönt trots allt, med skorpanhår och blekt rött och urtvättade fula svarta kläder och opassligheten och språklösheten och osynligheten. Nu börjar formerna komma åter (har gått upp 3 kg), nu börjar jag bli brud igen. Testar klackskor, testar svanken, testar öppna läpparna och tillgängligheten. Blir kåt på mig själv för nu är jag återigen manipulerat mänsklig.
…
Ur Charles Bernsteins De svåra dikterna anfaller, eller Högt spel i tropik-erna
Precis så här är det att läsa Bernstein, påminner om läsningar av Samuel Beckett:
”Jag öppnar dörren och den stängs bakom mig. Det vill säga: ju mer jag vågar mig ut i det öppna desto mer finner jag att det är bakom mig och jag rör mig inte mot någon obebodd plats utan allt djupare in i malströmmen av överkorsade inskriptioner. Det öppna en flytpunkt – ju mer jag närmar mig den desto större blir avståndet till den punkt där det skymtas. Och jag påbörjar resan igen.”
Samtidigt föråldrat och nödvändigt.
Bernstein materialiserar läsningen av poesi - det är både provocerande och svindlande. Jag är både hänförd och äcklad. Han lyckas, med vad det nu är han ålägger sig – jag är absorberad, mitt motstånd belägrat genom hans taggar utåt.
…
”Med absorption menar jag att fängsla, att fullständigt uppsluka, lägga beslag på, fånga uppmärksamhet, drömmeri, en intensifiering av uppmärksamhet, rapsodisk, trollbindande, magnetiserande, hypnotisk, total, fastnaglande, betagande: tro, övertygelse, tystnad.
Ogenomtränglighet antyder artefaktion, leda, överdrift, splittrande av uppmärksamhet, distraktion, avvikande, avbrytande, överskridande, opassande, antikonventionell, ointegrerad, frakturerad. Fragmneterad, fantasifull, utsirat stiliserad, rokoko, barock, strukturell, manierad, ironisk, ikonisk, schtick, camp, diffus, dekorativ, frånstötande, ofullständig, programmatisk, didaktisk, teatral, bakgrundsmuzak, roande: skepticism, tvivel, oljud, motstånd.”
…
Lily, tänker inte ge mig i kast med att tolka dig och ditt bortommeningsspråk, dig och din nallebjörn zaum, dig och dina halsläkare och orala konster, sänder en liten hälsning bara, ingen terapeutisk analys, bara en liten hälsning:
”Uppfinnandet av zaum-poesin av de ryska
futuristerna Velimir Chlebkinkov & Alexej
Krutjonych är också relevant. Zaum,
som har översatts till bortommening
& transrationellt, utgörs av vad Chlebnikov
kallade ”språk som befinner sig bortom gränserna
för det vanliga förnuftet.” Den använder sig av ord som inte går att
hitta i någon ordbok, som – i Chlebnikovs verksamhet –
på ett kvasimatematiskt sätt härletts genom en sammanfogning
av olika rotstavelser i ”oinskränkta
kombinationer, vilka representerar röstens spel
utanför orden”. Även om den resulterande poesin
kan förefall opak eller antiabsorptiv, ansåg
Chlebnikov att zaumen var ett stort genombrott
på vägen mot skapandet av ett universellt – vad jag
skulle kalla ”transabsorptivt” – språk.
Trollformler och besvärjelser, det vi kallar magiska ord, hedendomens heliga språk, ord som ”shagadam, magadam, vigadam, pitz, patz, patzu” – de […] utgör en sorts bortommeningens språk i folkmun. Inte desto mindre har mänskligheten tillskrivit dessa obegripliga ord och magiska trollformler en enorm kraft och de har haft ett direkt inflytande på människans öde. De innehåller en kraftfull magi […] Många nationers böner är skrivna på ett språk som är obegripligt för dem som ber. Förstår en hindu Vedan? Ryssarna förstår inte den gamla kyrkoslaviskan […] På samma sätt vill inte trollformlernas och besvärjelsernas språk bli bedömt utifrån det vardagliga förnuftet. Dess besynnerliga visdom kan brytas ner till den sanning som finns i separata ljud: sh, m, v etc. Vi förstår ännu inte dessa ljud […] Men det råder inget tvivel om att dessa ljudsekvenser utgör en serie universella sanningar som föregår vår egen själs gryning.
Enligt Chlebnikov motverkar
nationella/rationella språk möjligheten till universell
kommunikation: ”Bortommeningsspråk är alltså
framtidens universella språk, även om det
ännu befinner sig i fosterstadiet. Endast detta
kommer att kunna ena alla människor. Rationella språk
kar separerat dem.”
Det fetade är Bernsteins egna citerade urval ur Velimir Chlebnikovs ”On Poetry”, Collected Works, vol 1: Letters and Theoretical Writings (översättning Paul Schmidt).
…
Vad efterlyser Bernstein? Blir rädd för att ge mig på tolkningar i hans närvaro, men ändock: en absorption via en anti-absorption (dvs formen, artefaktionen). En närbesläktning av Lily. Även H och T.
…
Jag svävar mellan måttlöshet och brist.
…
Delarna är större än summan av det hela, eller Eroticismens uppstyckade grunder för maximal enhetlig njutning
[…] min fascination för absorption
& ogenomtränglighet, som tycks tränga ända in till
hjärtat av mina mest intima relationer till språket.
Jag finner att jag
i mitt arbete iscensätter en oscillerande rörelse
i båda riktningar, som skär in i & ut ur –
inneslutande/motstånd, uppförande/uppskjutande, övermått/
brist, men min misstänksamhet mot sådana polariserande termer
för in ett tredje skeptiskt element
vad beträffar dessa binära uppdelningar.
Den sexuella analogin
Tycks oundviklig: avbrytanden
Som intensifierar & förlänger begäret, ett uppskjutande
som finner en mer varaktig njutning & närvaro
i fördröjningen. [die puppe protesterar – att dra
ut på njutningen genom att stycka upp och förlänga
leder bara till antiklimax. Orgasmens tillfredsställande
måste ske GENAST.
die puppe är en maskin, en vaxdocka, att
vänta på saker och ting driver
henne till vansinne, hon tillskriver direkt tillfredsställelse
det största värdet. Punkt. Slut. Därefter
kan uppstyckandet ta sitt fäste, men bara
på dessa grunder, bara på dessa
redan snabba utdelningarna.] Det vill säga: en läsningens & skrivandets
erotik, som sträcker sig från Barthes beskrivningar
av textens njutningar (en absorptionens
erotik) till Batailles mer oroande sammankoppling
av bortstötning & överskridande med hänryckning.
I Batailles analys är avsmak & äckel
Nödvändiga förutsättningar för de mest intensiva
Känslorna av sexuell njutning vilka är resultatet av
Överskridandet av de förbud som skapar
Bortstötning. Bataille kopplar uttryckligen samman
Dessa sexuella dynamiker med poesin.
Överskridandet kan i den bemärkelsen bli ett paradigmatiskt
Fall för användandet av antiabsorptiva (socialt disruptiva,
Anti-konventionella) tekniker för absorptiva
(erotiska) syften:
Hela poängen med erotism är att förstöra den självinneslutande karaktären hos betraktarna sådan de är i sina normala liv. Den avgörande handlingen är ett blottande. Nakenheten motsätter sig det inneslutna tillståndet, det vill säga en diskontinuerlig existens. Detta är ett kommunikationstillstånd som uppenbarar ett sökande efter en möjlig kontinuitet för varat bortom jagets begränsningar. […] Obscenitet är vårt namn för det obehag som stör det fysiska tillstånd som är konformt med […] ägandet av en stabil och bekräftad individualitet. […] religiös erotism har att göra med en sammansmältning mellan varelser och en värld bortom den vardagliga verkligheten […] Erotismen medför alltid ett nedbrytande av de etablerade formerna […] för den reglerade sociala ordning som är grundläggande för vårt diskontinuerliga sätt att existera som åtskilda individer. Men i erotismen […] fördöms inte vårt diskontinuerliga existensmodus […] utan ifrågasätts. […] Det handlar om att i en värld grundad på diskontinuitet föra in all den kontinuitet som en sådan värld kan bära upp. […] Poesin leder till samma plats som alla former av erotism – till en blandning och sammansmältning av åtskilda objekt. [Die puppe säger: En lem här, en lem där. Klipp & klistra. Sammanfoga, sy, blöd, tvinga.] Den leder oss till evigheten, den leder oss till döden, och genom döden till det kontinuerliga: poesi är evighet; det är solen parad med havet.
Batailles redogörelse öppnar
För ett sätt
Att förstå en radikal ambivolens
Som finns
I hjärtat
Av skrivandet & läsandet.
Att lära sig läsa & skriva
Är inte en mekanisk verksamhet
Utan en social
& i Batailles bemärkelse
Erotisk
Erfarenhet. (”Vilken
Var din första textuella erfarenhet?”)
Många poeter som jag känner
Hade, i likhet med mig själv, ”inlärnings-
Svårigheter”
På detta område: jag skulle vilja kalla det
Motstånd – en fruktan,
Eller vägran, att underkasta sig
En regelstyrd värld [wor(l)d],
Den ”reglerade sociala ordningens” inskription
I språket.
[…]
Rädsla för underkastelse och ändå ett begär att översvämmas –
Cykeln har ingen upplösning, ingen sammanfattade kraft
Eftersom risken för att översvämmas i språket innebär
Att du kan förlora kontakten med själva den materialitet
Som först gjorde det så gränslöst fascinerande.”
(Det fetade Bernsteins egna citerade urval av George Batailles L´´erotisme)
…
Först tror jag honom utlysa en mekanik, ett maskinellt inkråm som inte ens die puppe vill beblanda sig. Motstånd, äckel, skepticism. Sedan: erövring. Vilken bibel detta är! När jag tränger in i hans ord inser jag att han inte alls är en fiende! Han om någon efterlyser eskapism! Men genom motståndet! Genom det ogenomträngliga! Åh herregud vilken karl att förälska sig i! Njutning och tillfredsställelse genom det uppstyckade, lemlästade.
…
”[…]
Nödvändigt
För läsar-
En att stanna & låta
Varje element
Ljuda på nytt
Samtidigt som detta
Integreras
I en serie
Som varje del är
En
Del av. […]”
…
Bernsteins modifikation och version av DELARNA. ”Delarna är alltid större än helheten”. Finns det då ingen hierarkisk under- eller överordning om varje ord eller brytning eller rad tillskrivs lika stort värde? Vem bestämmer ordningen i sånt fall? Läsaren? Författaren?
Bernstein tvingar mig att artbestämma. Läsningen är svindlande, fascinerande och provocerande. Många gånger liknar texten en bibel – det är då den blir farlig inser jag, och jag borde istället skriva en medvetet absorberande text utan uppstyckning – med dessa nya erfarenheter i bagaget.
…
Bernstein efterlyser alltså ”en antiabsorptiv teknik som används i absorptiva syften.” Varför känns texten så uppmanande, så rättfärdigande? Är det för att han med vilje vill skapa ännu mer motstånd och skepticism hos mig/sin läsare?
Han är en linjär måttlöshet och jag en bottenlös brist.
Hur kan Bernstein vara förmögen att ösa ur så många ord som i princip består av egentligen & samma mening? Varje exempel, förevisning & förslag säger samma sak i en ström som är svindlande. Delarna fortsätter vara delar.
Bernstein utlyser syften med läsningen, som skall komma med form snarare än innehåll. Men likväl söker han syften. Politiskt. Både svindlande och uttröttande politik & poetik – på en och samma gång.
…
I Ramlås angriper han den vetenskapliga och akademiska textens uniform. Den rådande åsikten är ”Låt dem vara radikala i vad de säger men inte i hur de säger det.” Detta vill Bernstein spränga. Han efterlyser teori som i en poetisk kropp verkar hotfull. Teori måste förmedlas i poetisk uniform.
…
”Jag tycker att det är mer intressant att undervisa en klass, eller skriva en essä, om någonting som jag inte förstår än att inför en klass eller i en essä återge någonting som jag redan tycks ha förstått vid något tidigare tillfälle.”
…
Låna boken igen. Citera dikten Självhjälp på s.180. En dikt till Albinosyster.
…
Citera även dikten Försvar för poesin på s.187.
…
.JPG)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar