dikt tillägnad fräken flöta

Man och kvinna går genom cancerbaracken
av Gottfried Benn

Mannen:
Den här raden är sönderfallna sköten
och denna raden är sönderfallna bröst.
Bädd stinker vid bädd. Systrarna byter varje timma.

Kom, lyft tungt undan detta täcke.
Se, denna fettklump och ruttna vätskor,
det var en gång stort för någon man
och stod även för lidelse och hem.

Kom, se på detta ärr på bröstet.
Känner du rosenkransen av mjuka knölar?
Känn lugnt vidare. Hullet är mjukt och smärtar inte.

Den här hon blöder som ur trettio kroppar.
Ingen människa har så mycket blod.
Från den här skar man
först dessutom ut ett barn ur skötet som var fullt av kräftsår.

Man låter dem sova. Dag och natt. - Till nykomlingarna
säger man: här sover man sig frisk. - Blott på söndagarna
låter man dem hålla sig något vaknare för besöket.

Maten blir knappt alls förtärd. Ryggarna
har liggsår. Du ser flugorna. Ibland
tvättar systern dem. Som man tvättar bänkar.

Här sväller redan åkern kring varje bädd.
Kött jämnar ut sig till land. Glöd skänker bort sig.
Vätska gör sig beredd att börja rinna. Jord ropar.