22 maj 2009

förkolnade drömmar

Jag förmörkar luften härinne med mina andetag, lager av sot samlar sig högst upp i flyglarna. Detta förpestande är en evig dröm som vägrar ta slut. Jag älskar den här drömmen. Här är jag trygg, det är här jag härskar. Jag tar mig längre och längre upp för trapporna.

Det regnar ute. Skönt.

Allt går så långsamt den här dagen. Det gör ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar