1 maj 2009

dansa min docka


Vad jag önskar att mina pappdockor var av kött.

Hela hela tiden är jag rädd för att förlora något. Hela tiden är jag vettskrämd. Medicinerna blockerar mig, cellgifterna får min hjärna att ruttna. Jag utforskar hellre mig själv genom ett filter än att våga lite mer, våga något annat. Jag för inga samtal med några andra för jag är så jävla feg, livrädd för att krympa ännu mer. Det är därför jag sitter inlåst, det är därför.

Doften jag tyckte mig skönja tidigare, den där ruttna som jag tyckte far, polska flickvännen och min farmor efterlämnade sig - den härrör från mig, från min fitta, min mage, min hjärna, min kropp. Den är från mig.

Det måste ske en återkomst, en återgång till en tillvaro där jag är sprillans ny, något krävs, inte baka in i ord mer, inte försegla suckar för att sedan skicka tillbaka dem till mig själv igen. Inget mer. Något annat.

Lederna i min kropp är till sin karaktär mycket lik mina tankar, förhårdnade knotor av ett upprepande vokabulär. Det talspråkiga systemet har jag aldrig ägt. Jag har fortfarande inte tagit dagens medicin, jag vill inte. Kroppen blir ännu hårdare. Det kanske är det som krävs. Så att jag kan lägga mig mellan lakanen, lägga mig bland det illaluktande satintyget och invänta ännu en ny dag.

Imorgon är en annan dag. Imorgon

4 kommentarer:

  1. När min mor genomgick cellgift kunde jag inte låta bli att lukta på henne varenda gång jag närmade mig hennes stympade kropp. Jag ville berätta för henne att allting med henne hade förändrats medan jag varit borta och hon blivit sjuk, men hon hade förlorat luktsinnet, vad gjorde det då?

    SvaraRadera
  2. Beskrev du den doften för din mor? Beskriv den gärna för mig.

    SvaraRadera
  3. Den doften... Först tänkte jag: skinka, det är sån där skinka köpt från Konsum, inlindad i plast och äten som smörgåspålägg, men sen var det en frän underton. Som ett kön som svettat sig igenom hög feber mot samma lakan i flera dagar. Jag kunde känna doften av sår, av torrt smink, av förväntan att jag skulle vara det bästa stödet för henne av alla (fast jag var det aldrig). En äkta giftparfym.

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte om det är den doften jag utsöndrar. Jag tror min är annorlunda. Inte lika kroppslig. Mer kyla, en annan variant av giftparfym. Giftiga blommor; ett tilldragande slokande yttre, ett ruttnande inre.

    Jag tycker om dig.

    SvaraRadera