människans monolog

Här är jag nu i alla fall, försedd med ögon som jag öppnar och sluter, två stycken, kanske blå, och jag vet att det är lönlöst, för nu har jag ett huvud också där allt möjligt låter sig begripas, är det om mig jag talar, är det möjligt, naturligtvis inte, ännu en sak som jag vet, jag ska tala om mig när jag har slutat tala.

Samuel Beckett, ur Den Onämnbare