vidsträckta landskap

Olimpia klamrar sig fast vid mitt bröst, godsägaren är också ovanligt tillgiven. Men just nu är det inget jag kan tillgodose mig. Tröttheten är överväldigande. Värk. Ilska. Ruttet blod på intågande. Stora Medicindagen idag. Näst sista sprutan. Ljuskänsligheten har stegrat. Har solglasögon inomhus, lindar in mig i tyger och peruker som ska skydda min hud från det utplånande ljuset.

Natten spenderade vi med att betrakta unga nakna kroppar.

Barnahänderna är mjuka och oförstörda, kropparna näpna, viljorna våldsamma och lekarna är på liv och död. Maktspel och svek i ett högtyskt sommarlandskap. De unga rörelserna dirigeras av vuxna befallningar.

Jag har ingen aning om vad som händer med ett barns sexualitet i en skog full av vuxna.

Jag antar att jag också är en fluktare.

...

Vaknar till röster av instängda japanska barn. Vill gärna bli kompis med en av dem, en av dem som skapar sin egen källare i sitt eget rum, som gör väggarna tjockare än mina godsväggar. Jag skulle lära dem en massa lekar. De skulle lära mig en massa lekar.

Kaffe.

Jag behöver kaffe nu.

Ingen jävla mjölk i godsköket.

Det här kommer bli en dålig dag. Kan inte ta mig ut. Hittar inte gasmasken. Drar ner persiennerna i vanlig ordning, kanske att jag borde rensa upp i dessa marsvinsgångar som bildats bland alla horutstyrslar på godset. Vill inte. Kanske klippa pappdockor. Nej.

Dagens outfit: Kanylvässare